|
22 januari – NOUADIBOU – NOUAKCHOTT – 50 mil
Jag vaknar lite bakis. Jag rota i ryggsäcken
som jag använder som kudde och hittar en äcklig kletig snor. Vad
är detta ? Jag fattar inte. Danielle tror att jag spydde under
natten. Nej, omöjligt , jag skulle ha märkt det. Hon säger också
att jag hostade våldsamt. Fan, har jag lämnat den här purén
under min sömn? Jag blir orolig. Hela dan bakom ratten skall jag
tänka på det genom att lova mig att varje cigarett som jag röker
är den sista. Jag skall upptäcka på kvällen att min schampo
spillde i ryggsäcken!!!!! Ouf! Då stiger vi upp. Familjen X der
inte så glad ut. Danielle ler som vanligt. Hon tycker att
Cunégonde borde be om ursäkt för nattens cirkus men ingenting
kommer. Jag lånar Marcels mobil för att skicka en SMS till Sarah
som fyller 18 idag. Konstigt att vara här när dottern fyller 18
potatis. I Mauretanien har vi inget täckning utom Marcel.
De pensionära har stuckit. Nàh kommer och ska
följa med oss till Nouakchott. Det börjar blåsa ordentligt
Vi kör hos Nàh och sen on the road till
Nouakchott. Och kör en sista gång genom Nouadibou, för the fun.
Vid Nàhs hus
Getterna har börjat deras arbetsdag.
FIRE!!!
Fin 4L Renault !
När vi attackerar öknen är det sand storm. Som
en snö storm. Vi kör genom olika typ av landskap. Öken öken lite
gul utan vegetation. Öken lite vit med lite gräs där och där.
Öken gul med små träd.
Ibland ett rasthus!
Det är ganska svårt att hålla kapen. Solen lyser bakom slöjan av sand
et det tröttnar ganska mycket
Det är ganska svårt att hålla kapen. Solen
lyser bakom slöjan av sand et det tröttnar ganska mycket ögöna.
Ljuset är faktiskt konstigt. Iblan kör över ett litet kulle.
Innan maten skall vi ha bara en polis kontroll där jag skall bli
bjuden att lämna en liten present till den trevliga
funktionären. Men det blåser jävla hårt. Man ser inte mycket
långt.
Vi stoppar på ett värdshus.
Egentligen några
tält. Hos Boulimi! Ris och grillad get ! Med mint té of
course och ritualen. Och utdelning av presenter till barnen.
Cunégonde känner lite dem.
Servitören ! Hyper cool !
Maten. Ris bullar och get. Man måste göra sina egna bullar med
handen.
Efter maten sticker vi men Boulimi och hans
familj vill gärna ha läkemedel om vi har något att ge. Vi skall
lämna lite Alvedon och såna.
Bilarna krånglar lite pga sanden. Nevadan
röker svart. Vi sticker. Stormen är på full gång. Mer vi kör
söderut, och mer sand ligger på asfalten ibland. På kanten av
vägen, finns tält. Nomaderna bor där.
Km 170 , på vägen RN4, kör vi ut ur asfalten i
sanden. Nàhs familj bor där, under en tält, med hjord av
dromedarer och getter. ( Heu, hjorden bor inte under tältet.)
Jag har svårt att fatta hur man kan bo så där. Och tés rituel
igen, presenter, etc....
Sen Marcel och jag går ut för att städa
luftfilterna. Danielles har minst 3 kg sand. Röret är rakt
framifrån vägen. Marcel fixar en strumpa på röret för att
filtrera. Névadan skall ha svårt att nå Nouakchott.
Danielle blir fast i sanden ! Ahahaha! Cunégonde yvas över att hon
aldrig har blivit fast i sanden på åtta gånger i Afrika! För
helvete, vi skiter i!
Vi skall ha 2 polis kontroller innan nå
huvudstaden. På första, kommer polischefen, stor bluffare,
ray-bans på ögonen. Han frågar efter sin lilla present, men
preciserar att det inte är ett förbindelse. Jag måste ändå öppna
bagageluckan och han skall ta va han vill, flip-flop och
leksaker. På andra, 2 unga poliser. Dem hälsar och vi kör förbi
utan problem.
Det set ut som dem här kontrollerna finns bara
för att poliserna fyller deras fickor. Egentligen är dem inte
dem som får klaga mest.
Vi kommer nära Nouakchott.
Vi stoppar på Värdshus Sahara, ingång av
Nouakchott. Ganska utmärkt. Inte den stora standingen men det är
rent. Sängar, dusch, bord. Vi får använda köket som vi vill, etc…..
Vi skall sova i ett litet runt hus, med tak i
plåt och såna grejer mot myggorna.
Danielle och jag parkerar våra bilar inne.
Sen första prat : Cunégonde föreslår att,
option 1 : åka i stan för att käka.. option 2 : vi kokar pasta
här. Marcel och jag säger att vi kan åka köpa lite extra för att
äta med pasta. Fan vad dumma vi är! Man har aldrig hört något så
dumt sedan början av världen!
Då ska vi åka i
stan!
Innan att åka vill Cunégonde ta väskorna ut ur
bilen och bära dem till där vi ska sova, på terrassen uppe. Då,
Marcel ska ta väskorna och bära dem upp. Hon går in i värdshuset
som en drottning, med cig i munnen. Jag tycker synd om Marcel
och hjälper honom med en resväska.
När jag kommer ner, redo att åka käka, säger
Cunégonde: ” JAG ska duscha nu!”
Helvete! Jag tvekar mellan explodera hennes
näsa eller min fot i magen! Men, jag undviker kriget. Jag ska
till min bil hämta min ryggsäck. Danielle gör likadant.
( På den här stunden upptäcker jag
mina lungor som egentligen är schampo!)
Och så duktiga vi är, jag och Danielle är
första in i duschen. 300 kilo sand rinner från håret. Alldeles
rött!
Fuhrern är förbannat därför att vi var först i
duschen! Då ska det ta en och en halv timme för henne för att
vara redo. Hon måste torka håret, och kamma, och si och så…….Hon
måste ser bra ut.
Sen åker vi. Familjen X bråkar i bilen på
vägen. Vilken överraskning ! Marcel är skit hungrig. Danielle
vill direkt till cyber-café. Hon har inte pratat med hennes
familj sedan vi är i Mauretanien.
Jag följer med
henne. Bättre för mig. Vill inte tillbringa tid med de 2
sjuka , speciellt för mattid.
När jag kommer till restaurangen sticker dem 2
sjuka till cyber café. Kanon stund med Danielle, och öl och mat.
Mat i fred!
Sen tillbaka till värdshuset. Litet krig i
familjen X när det gället att parkera bilen. Danielle och jag
skrattar som fan. Det är så vänligt att vi visste att det skulle
hända. Sen spelar vi lite kort och jag ska på terrassen uppe
skriva lite.
Terrassen med tält.
Jag måste säga att det finns 2 världshus i
Nouackchott där alla människor som kör bil som oss stannar. Och
man får träffa massa olika människor. Jätte spännande.
Jätte mänskligt.
Olika världar.
|