3 Februari –
SEGOU – BAMAKO – 25 mil
Jag vaknar ganska tidigt. Jag går ut och
ställer mig mot bilen med en cigg. En kille, stil berg av kött,
kommer ut från disco, ganska berusad och aggressiv. Han närmar
sig mig men jag fattar inte precis vad han säger. Det irriterar
lite honom. Jag flippar lite. Jag sticker fort i hotellets
reception. Denis bjuder på en kaffe. Den svarta Herkules ute har
otur, punktering på hans bil. Det tvingar mig att stanna längre
i receptionen. När han äntligen sticker tar mina musikinstrument
till bilen. Jag ger mina vattendunkar till Denis, han skall
säkert hitta något att göra med, och byrås papper som jag har
kvar. Och sen tar jag farväl.
Sedan har Denis skrivit till mig. Han undrar
om jag gick lite vidare i min spaning av investering för hans
projekt.... Han skulle vilja också att jag hittar en snygg
svensk tjej för att väva ett uppriktigt och bestående vänskap.
Han skulle önska att hon är mellan 22 och 25 år, att hon
åtminstone kan prata lite franska för att hjälpa dialogen och
att hon gillar Afrika!!!!!! No problem Denis!!! Jag fixar detta!
Jag hittar inte för mig men jag fixar för dig ! Dessutom är jag
mindre begränsad om åldern!
Hotellet
Innan att åka köper jag balafonerna för
Danielle. Fortfarande samma pris.
On the road again. Vilken stund! Neuroner i
sylt, fötterna fulla av sand, torra och snoriga näsborre, och
köra genom att undvika getter och åsnor! Toppen! Jag är riktigt
smutsig och har lust att slänga mig under en dusch.
Resan är lugn. Bara att gas-oil nivå sänker
snabbt. Plötsligt trafiken stoppar. Mopeds olycka.
2 allvarliga skadade. Men det kunde ha varit
en hel familj på moppen. Mannen, frun och bebisen hängande på
ryggen.
När jag kommer fram Bamakos ingång är gas-oil
nivå jättelåg. Äntligen hittar jag en bensinstation. Men
omöjligt att öppna luckan. Flipen! Killar hjälper mig men det
går inte. Jag försöker med bils nyckel. Den går sönder. Shit! No
future! Det gör detsamma. Jag fortsätter när jag får veta att
jag egentligen är i Bamako. Jag tror att jag har kört vilse. Jag
parkerar på kanten av en lång aveny som jag tror är den som
leder till Youssoufs hus. Och nu Mercedesen krånglar. Som i
Madrid. Den där länken för att gasa. Det är skitvarmt ute, men
riktigt varmt menar jag. Jag skickar en sms till Danielle men
dem är i stan. En man stoppar. Jag undrar om han kan ringa
Youssouf med hans mobil. Youssouf fattar var jag är och säger
att Amadou ska komma ner vid en bank 100 meter längre. Jag lagar
bilen som jag kan och åker. Och bingo! Vid banken känner jag mig
igen. Jag måste svänga på vänster sen på höger och jag är i
Youssoufs område. Jag hittar huset, ringer på dörren. Amadou
öppnar portalen och jag parkerar bilen i gården.
Det finns folk. 2 par pensionär, Gilbert
och….., Robert och Jocelyne, och PM. Dem har också kört bilar
från Frankrike. PM gör bara det i livet. Och han hyr huset med
Youssouf.
Lite obehagligt. Dem sitter vid bordet och
väntar på Youssouf för käka middag. Amadou ligger på sängen ute.
En kall öl och jag lastar av bilen. Dem bjuder mig på mat men
jag tackar nej. Bara ett glass vin. Det är så läge sen. Youssouf
anländer och dem äter.
När Amadou ser mina musikinstrument
illuminerar han sig och kommer han. Han provar. Jag frågar om
balafonen är OK och svarar ja. För kora däremot svarar han
ingenting. Hum….. Jag ger till honom solglasögon som jag har och
de 2-3 flip-flops par som jag har kvar.
Jag ger sen bils nycklar och dokument till
Youssouf. Han betalar mig färdig. Nu är det gjort, är Mercedesen
inte min längre.
Jag sätter mig en stund vid bordet. PMs mobil
ringer. Det är en kille som han träffade på vägen, Frank. Han
ringer på dörren 10 minuter efter. Han har en gammal Mercedes.
Youssouf pratar direkt business och 5 minuter senare är affären
klar.
Jag försvinner en stund under duschen. Vattnet
är kallt men det är en njutning ändå.
Senare PM säger att han kör i stan. Jag ska
med honom. Frank följer med i hans bil. Han sover i ett värdshus
i Kita, Bamakos ingång. Han skall stanna där borta den här
natten och skall förena sig med oss i huset imorgon.
Vi ska till baren där vi åt när vi kom första
gången i Bamako. Genial! Tjejerna som jobbar här är ass snygga.
Ölen rinner. Den gamle som gav mig batteri kommer en stund med
hans flickvän, en flicka ungefär 20 år. Dem har säkert 40 år
skillnad. PM säger att ingen är chockerad här. Afrika! Och han
börjar ragga en av servitörerna, nyanställd. Eftermiddagen
rinner så, ganska cool. Jag får veta att Franck har bott i samma
kvarter där jag tillbringade min ungdom på samma tid. Och att
sen var han bartender i den brasserien där jag brukade åka.
Världen är liten. I alla fall PM och Franck är astrevliga. Vilka
bra människor.
PMs mobil ringer igen. Den här gången är det 4
unga killar med 2 skåpbilar inredna som husbilar som PM också
träffade på vägen. Vi åker mötas dem i Bamako och Franck sticker
tills hans värdshus.
Vi kör sen till huset med dem 4 unga. Massa
folk, kul. Iskallt mottagande från Cunegonde men jag är glad att
se Danielle. Lite aperitif, sympatisk.
På kvällen ska alla till en restaurang utom
familjen X, Danielle och Gilbert. Jag bestämmer då att vara
socialt och att stanna med dem. Vilket fel! Bättre om jag hade
åkt med de andra. Skit jobbigt. Likvaka kväll. Det pumpar mig. 4
dagar utan dem var en njutning. Alltid samma diskussioner, om
bilar, minne av små äventyrare. Danielle har blivit som jag.
Tyst, hon lämnar den sjuka
i sina yror. Vi kollar ofta på varandra på gränsen att
explodera i skratt. Jag tar öl efter öl. Inte att jag är törstig
men bara för att provocera hennes majestät.
Och som hennes majestät är trött ska alla
lägga sig. Familjen X påminner mig om grönsaker. Dem lägger sig
i det stora rummet. Gilbert ska till hans sovrum. Kan inte säga
att jag tycker speciellt om Gilbert men som kvällen var skulle
jag ha tagit Juliette Binoche för en tonfisk. Dem pensionär och
Youssouf kommer hem.
Jag stannar en stund i köket och skriver. Sen
hittar jag ett lite rum med massa skit i och lägger jag mig på
min sovsäck.
Amadou
|