2 Februari –  SEGOU FESTIVAL (del 3)   Inte mycket folk på baren när kommer fram. Servitören frågar inte vad jag vill och serverar mig en öl direkt. Bla är kvar på området. Han lever fortfarande den j……. Och han dricker inte vatten. Han är nära att öppna hans öl kiosk på torget. Staden är lugnt men full av liv.       Instruments säljare kommer. Men dem är 2. Den andra är den som har tillverkat instrumenten men han pratar inte franska. Dem har en balafon med 12 läktar och en kora (modell amatör). Dem sitter vid mitt bord och vi kan börja pruta. Ett par bord bakom finns en lustig rastaman som följer med transaktionen. Jag har bestämt mig för ett pris max som estimerar är just genom att räkna arbetstimmarna. Dem vill inte lämna biten, försöker ta det maxi. Skrattande säger säljaren att jag är från Elefantbenkust. På slutet blir vi överens på mitt pris, + en drink. Alla är glada och nöjda. När dem sticker säger rastamannen något och han skrattar. Han kommer sätta sig med mig. Vi tjatar en lång stund. När han får veta att det är min första gången i Afrika blir han förvånad. Han tycker att jag klarade mig ganska bra med prutningen. I vanliga faller en nybörjare skulle ha betalt dubbelt. Han är själv djembé spelare och skall spela på torget på kvällen. Men det ser ut som en kvart av folket är djembé spelare. Sen ska Bla växla pengar för mig hos en man från Libanon. Jag litar totalt på honom. Han kommer tillbaka utan försöka att lura mig. Jag gillar. Sen ska jag till hotellet för att lämna mina grejer till Denis. Han har med sig hans dossié om hans projekt. Jag kollar men det är inte vad jag är sugen på. Det är jätte komplett med siffror och siffror men som sagt ganska naiv. Natten kommer. Jag sätter mig på hotellets altan. Denis går hämta 2 öl på danshållet.           Denis   Jag tjatar en stund med Denis. Han vill absolut hitta en kvinna till mig. Tack Denis, jätte snällt men jag fixar det själv om behövs. Sen går jag äta på baren innan åka till festivalen. Bla  är på kanon form på torget. Natten skall bli lång för honom.     Bla, den där killen kan supa!   Jag äter och går till festivalen. Jag går ner på stranden. Framför scenen, fötterna i vattnet. Time after time kommer folk på stranden. Sen kommer första bandet.   AFEL BOCOUM  och hans band Alkibar ” stora flodens budbärare”. Han kommer från samma by som Ali Farka Touré och han är hans spiritual son. Dem har spelat mycket tillsammans. Nigerfloden är hans inspirations källa. Han använder mycket en njarka, fiol med en sträng, en njurkelé, guitar med 2 strängar, och en calebasse med hans akoutisk guitar.I 2002 var han med Damon Albarns album ”Mali Music” (Damon Albarn var Blurs ledare)   http://www.youtube.com/watch?v=PQM16uXzi4M&feature=related   http://www.youtube.com/watch?v=fm8G8y3jpE4&feature=related                       Han som spelar fiol med en sträng. Skrattar hela tiden. Men fucking energi!     Den Dogon killen. Jag köpte inte mina instrumenter hos honom. Han är så mycket i musiken att han kommer på stranden med hans egen kora och spelar med bandet från stranden.       Bra konsert, full med stämning, musik ganska elektrisk. Efter 2 låtar känner jag en hand på min axel. En kille frågar mig när jag tänker dansa. Jag vänder mig, kollar stranden. Full med folk och alla dansar. OK, my friend, jag är med. Dance party. När konserten är färdig går jag hämta en öl men jag vet att det ska bli svårt att hitta min plats tillbaka.   YORO DIALLO, kallas «  Cèkôrôbani », den engagerad talangen. Kamelengoni virtuos, harpan för ungarna. Nu är det instrument en av dem viktigaste i musiken från Mali. Yoro Diallo är den referensen för artisterna från Wassoulou, hans område.   http://www.youtube.com/watch?v=Flyfr3FrcT8       På scenen dansar dvärgar från jag vet inte stam . Dem dansar som tokiga.       Yoros fru sjunger på scenen. En kille från Pays Dogon skall stanna vid mig hela konserten och översätta texterna. Ganska fina texter. Dialoger mellan kvinnor och män. Dogons kille vill sen hitta en kvinna till mig men jag tackar honom. Jätte snällt...     Publiken.... jag vet det är dålig humor men det var sant. Jag tog en bild som jag trodde skulle vara publiken på stranden         LES ESPOIRS DE CORINTHIÉ , afro – mandingue. Guinées årets band. Corinthié är en del av Konakry. För mig det är bandet är lika galen som Mano Négra, afrikanskt sås. Genial.   http://www.youtube.com/watch?v=LTnVsKGK-ww http://www.youtube.com/watch?v=4rRkKWmDFOo                               Kanon energi. Dansande. Stor moment. Dem är från Guinée och skämtar lite med Mali om fotboll som Mali inte ska vidare i Afrikanskt Nations Cup.   BASSEKOU KOUYATÉ, från Segou. Ett stort namn i ngonis spelare. Hans fru, stor sångare i Mali, sjunger på scenen. Han har spelat med Carlos Santana, Jackson Brown, Bonnie Rait. Med Toumani Diabaté har dem gjort de bästa låtarna i Mali. Han gjorde första CD i 2007 och fick BBC pris på scenen för bästa album.   http://www.youtube.com/watch?v=9rDQYImnzwU   http://www.youtube.com/watch?v=hw5ZjwexcTc   http://www.youtube.com/watch?v=-puyYsNd1ww                                 Men jag måste erkänna att mellan första och sista bilderna var jag tvungen att springa till hotellets toa för mage problem... Men det var en av dem största stunder i festivalen. J….. energi med 3 strängar. Och dansande, behövs inte säga.   CHEIK TIDIANE SECK, från Segou, 50 år, han började med Mory Kante och Salif Keita   För att säga sanningen har jag kollat 2 låtar. Inte min grej. Afrikanskt jazzy-funky. Jag går hämta en öl, kollar på folket, tjatar med några. Sen back to en öl kiosk och pratar en lång tid med en gäng. En festival är också som det. Sen back to scenen för att vänta på Salif Keita. Men det tar tid. Det är nästan kl.1.30. Ingenting händer. Jag börjar ramla på näsan. Jag tror inte att jag skall se Salif Keita. Jag måste köra imorgon bitti till Bamako. Så en halv efter, eller ¾ timme, bestämmer jag att åka till mitt svarta slott. Jag köper en Dogons mössa och läger mig i min stuga. Jag tar en öl med Bla på vägen. Men jag skall komma tillbaka på den här festivalen. Säkert.