1 Februari –
BANDIAGARA – SEGOU – 40/45 mil
Sovit gott. Jag tar en kaffe och måste vänta
till kl. 8 på att min passagerare kommer. Det är Emile som
kommer med någon. Min kund är inte den som värdshusets ägare
pratade om. Skit i. Jag sticker. Kap på festivalen.
Killen skall inte säga mycket under hela
resan. Inte jag heller. Han vet precis var farthinderna ligger i
varje by. Och han bara säger när jag måste bromsa.
Bandiagara-Segou: utan stop. Kl. 8 – kl. 13.15
Jag vill inte komma fram för sent och missa Denis.
Jag missar en get. Däcken ryker under
bromsningen. Passageraren skiter ner sig.
Och kommer till Segou. Jag kör direkt till
hotellets parkering. Denis är kvar där. Min kund tar sina grejer
i bagageluckan.
Jag säger till Denis att det inte behövs hitta
ett rum för mig. Om jag kan parkera här skall jag sova i bilen.
Inga problem med honom. Men han vill fråga ägaren av disco-baren
som står bakom väggen bredvid.
Vi ska dit. Trevlig plats. En del i halv
cirkel med tak, en gård och dansgolvet. Bardisken ligger direkt
på vänstra sidan, under taket. Det finns inte en kund när vi går
in. Bara en big Herkules som aktiverar sig i alla håll och
kvinnan som gav mig min öl tre dagar tidigare.
Vi stannar här 2 och en halv timmar. Några öl
som jag betalar. Men vilka rika stunder. Denis berättar,
berättar om sig själv. Han har jobbat i alla barer, hotell,
restauranger som finns i alla länder i Väst Afrika. Han har en
son i Gambia som han aldrig har sett (sonen menar jag, som han
aldrig har sett, inte Gambia). 2 gånger skulle han nästan gifta
sig. Men varje gång borde han konvertera sig på Islam. Han ville
inte. Han hade dessutom betalat en « griot » för att sjunga hans
meriter. Han ser igen och hjälper den andra kvinnan han skulle
gifta. Han har varit sprit smugglare mellan Niger, Mali och
Algeriet. Han ger mig en spännande läxa om Segou. Han förklarar
hans projekt om att bygga ett hotell centrum typ semesterns by.
Han skulle vilja att jag hittar investeringen. Jag vet inte hur
jag ska säga för att han fattar att Segou ligger 25 mil från den
första flygplatsen och att det kan vara problematisk. Hans
projekt började bli studerad och skulle få statsbidrag, så länge
att en av hans ungdoms vänner från Mopti var i regeringen. Men
regeringarna ändrar lika ofta än börsen så är det totala
statu-quon för honom och ärligt talat ser jag inte vad jag kan
göra. Jag vågar inte göra honom besviken och säga att allt detta
ser ganska utopiskt ut. Dessutom är han inte från första
ungdomen.
Medan vi pratar barens ägare gör sin
framträdande och har ingen invändning att jag sover i bilen på
parkeringen under 2 nätter. Kvinnan som serverar öl undrar var
är min fru. Hon kommer ihåg att vi var fyra innan. Jag förklarar
situationen. Hon svarar med bara en stor leende. Jag märker en
affisch som annonserar ett spektakel teater-dans kl. 18. Jag
tänker komma kolla på.
Sen lämnar vi baren. Denis måste åka nånstans
och jag är sugen för att gå i Segous gator. Jag har bestämt att
inte gå till festivalen idag. Priset är skit dyrt för
människorna som kommer från Europa. 11 gånger dyrare än för
lokala folket. Lördags program intresserar mer mig då ska jag
bara ströva omkring den här eftermiddagen och på kvällen. Jag
skall konstatera på lördagen att det var gratis under
eftermiddagen. Man betalar från kl. 20.
Jag lämnar parkeringen och går. Vädret är
kanon, massa folk på gatorna. De stora trädar bjuder på lite
skugga.
Som av en ren händelse går jag förbi baren
« Le Niger ». Ett halt är ett måste. Finns inte mycket folk. Jag
sitter på terrassen, beställer en öl och njuter av platsen. En
pojke kommer lägga hans ansikte på den lilla väggen och kollar
på mig. Konstigt. Omöjligt att veta vad han vill, fast jag kan
lätt föreställa mig.
På torget finns en kortvarig bar som ska öppna
på kvällen. Staden är full av liv. Jag skulle kunna stanna
timmar att kolla så. Jag tittar på skyltarna över affärerna.
Några är as kula, som ” Haute couture Yve Saint Laurent!!!!!!”
Utsikten från baren ”Le Niger”
2 öl senare fortsätter jag min vandring. Jag
går i alla gator. Säljarna försöker hämta mig för att sälja
vilken dumhet som helst. Jag letar efter en ”pagne” med
speciella färgar till Lisa men jag hittar ingenting. Jag ska
försöka hitta tyget åtminstone. Jag söker också kläder till min
systers barn. Jag stannar lite längre i en butik. Säljaren har
inte vad jag vill men lovar att fixa det. Jag säger att jag
återkommer imorgon, jag vill inte köpa något nu.
Segous gata
Människorna är vänliga. Efter hand hälsar dem
med ett lite tecken eller dem säger den traditonella ”Ca va” men
dem försöker inte sälja vad som helst.
Eftermiddagen är ganska cool. Jag går förbi
baren ”Le Niger” igen. Servitören frågar inte mer vad jag vill
ha. Så fort jag sätter mig kommer en kall öl. Tiden går. Jag
trivs. Folket som går in och ut hälsar. Jag tycker om. Som om
jag är en möbel. Vävnings verkstad gör en paus. Alla går ut,
dricker kaffe eller té. Det finns deras barn. Jag älskar den här
utsikte.
Jag ska till baren vid hotellet. Jag sätter
mig ute. Jag tar min resebok och skriver. Kvinnan kommer fråga
vad jag vill ha. Hon raggar. Hon är rolig. Inte min style men
rolig. Hon frågar var jag ska sova. I bilen svarar jag.
Hum.....gör hon..... hon ska fixa det säger hon och skrattar.
På scenen börjar folk dansa. Tyvärr sitter jag
på fel plats. Jag skulle ha suttit framför scenen. Jag är bakom
men det gör att jag får se förberedelserna för spektaklet.
Först 3 killar spelar djembé. Sen en tjock
malisk mamma med en varm röst börjar sjunga. Solen går ner och
belyser platsen. Pffff!!!! Wunderbach ! Kvinnorna börjar dansa.
Dem är kanon och deras rörelse bjuder på drömmar. Synd att jag
inte vågar. Dem dansar precis som jag när jag är på min bästa
formen.
Flera röster sjunger nu. Det luktar livet. Det
luktar blues rötterna. Det rinner. Jag är lycklig, just nu, här.
Jag tar några bilder men dem är kassa och jag har ingen mer
batterier.
Sen är det teater. Ganska magisk. Mycket naiv.
Men det ser ut att det behövs för att leverera meddelandet. Det
är lite information och kamp emot AIDS. Jag gillar. Det blandar
dans, sånger och dialoger. Ganska yrande. Publiken skrattar.
Ganska rörande dans. Dem 2 killarna är totalt synchro. Djembé är
på full gång. Dansarna hoppar på otroliga höjder. Sen en jätte
fin berättelse som blandar kondomer, ungdomar och afrikansk
dans. Men som jag sa allt detta är ganska naiv. Jag räcker upp
en tumme till den mannen som jag gissar är truppens ledare.
Efter spektaklet kommer han till mig. Vi tjatar. Och vi kommer
till slutandet att om bara en person av publiken använder kondom
efter spektaklet skall det betyda att representationen har
lyckats, att allt inte är lönlös, att hans trupp måste insistera
och insistera, det är så att grejerna och mentaliteterna
skall utveckla.
Finns inte att tvinna röven för att skita
rakt, jag älskar den här staden, jag älskar den här stämningen,
jag älskar att vara här.
Jag börjar att vara lite hungrig. Jag ska
tillbaka till bar ”Le Niger” och hittar ett ledigt bord inne.
Jag gör ett litet vansinne och beställer först en pastis. Sen
tomaters sallad och steack-pommes-frites och öl. Finns mycket
folk. Svart och vit. Man dricker, äter. Det swingar.
Flera gånger under eftermiddagen har jag märkt
blandat par som gick i Segou. En vit person, en svart person.
Dem som kommer från Europa väljer ofta att sova hos invånare. I
priset ingår att invånaren måste ta hand av gästen under
festivalen. Tydligt tar maliska folket det jätte allvarligt och
ganska ofta ser jag en vit tjej och en svart kille hand i hand……
Jag har nästan ätit färdigt när kommer en
malisk man som frågar mig om han och hans kunde
kan sitta vid mitt bord. No problem. Den vita pratar inte
frenchy. Efter en kort stund försvinner den lokala killen. Det
gör mig generad. Vi börjar prata engelska. Och dubbel bingo! En
svensk från Dalarna!!!! Vi pratar en lång stund. Hans vägvisare
kommer tillbaka ibland och ser glad ut att hans kunde klarar
sig. Han försvinner igen direkt. Vi tar några öl. Kvällen går
så. Bra stämning. Jag saknade ställe som det.
Jag åker tillbaka till baren vid hotellet. Jag
ställer mig vid bardisken. På andra sidan finns en kommersiell
kille som gör promotion för hans öl märk. Jag tar en 25 cl. Han
säger att om jag tar en 50 cl får jag en 25 cl gratis. Jag vill
inte. Den 50 cl skall bli varm för tidigt. Han är OK med det.
Och vi börjar prata. Jag stannar här hela resten av natten. Han
bjuder för den tredje ölen. Vi skrattar mycket med tjejerna som
jobbar. Snart är det folk överallt. Det dansar som fan på
centrala scenen. En tjej som jobbar vill att jag ska dansa. Men
som jag säger till henne, är jag lite rädd att vara en liten bit
löjligt.
Och sen blir det morgonen på dagen efter. Jag
känner mig lite trött. Då ska jag till min lägenhet, 25 meter
att gå, och jag smygar mig in min sovsäck och good night i
bilen, inte i den bästa positionen.
|