31 Januari (del 3) – DJENNE –
BANDIAGARA - 15 / 20 mil
Emile
Folket går till marknaden i byn nere genom
berget.
Mosken. (Jag kommer inte ihåg byns namn)
Dogons hus i berget
Det räcker för mig idag. Ingen lust att köra
längre. Jag kör till Emiles hem. Han vill inte att de andra ser
vad jag ger till honom.
Sen back to the hotel. Vi dricker en öl, jag
betalar honom (mer än sagt, det är min ädelmods dag.) Han vill
att jag skickar mobil telefoner.
(Sedan jag har återkommit
har Emile kontaktat mig flera gånger. Jag skickade mobiler. Men
jag ville ha Dogons mössor i utbyte. Jag har inte fått. Sist har
jag fått ett mejl där han ber om pengar för hans mammas
begravning. För att betala ceremonin och folkets boende.
Jag vet inte vad jag ska tycka...)
Slutet av eftermiddagen blir det utbyt. Men
jag kommer ner från min planet. Med vilken leende som helst
försöker dem att .......... dig. Jag förstår. Den goda vita
mannen full med euros. Jag fattar mer och mer att det skall bli
svårt att ha en ren diskussion med en malisk.
Jag byter ut bärbar CD spelare mot några
pärlor av afrikansk konst. Jag säger att jag letar efter en
djembé. En stund senare en guide kommer tillbaka med en kille
och hans djembé. Jag tycker den är as fin.
Jag tror nu att det var
hans egen. Det finns en sköldpadda och en kaïman skulpterad
på. Jag får den för ungefär vad jag tänkte lägga. Alla är glada.
Sen sätter jag mig vid ett bord. En annan
guide kommer för att sätta sig. Cheik Omar. Han är intressant.
Han spelar lite, kaxig. Men han ger lite av sig. Han säger att
han kan läsa, prata engelsk, men inte skriva. Han försöker sälja
en bok där hans namn står. Värdshusets ägare kommer. Vi tjatar.
Han skulle vilja att jag kör någon till Segou dagen efter. Finns
några andra som redan har frågat mig. Jag säger då att jag tar
bara en person.
Ett band från Burkina-Faso,
men Dogon tror jag om man
ser deras kläder, börjar spela på terrassen. Det ser ut som
alla är inblandad för att jag spottar mynt. Jag lämnar dem
pratar. Musiken är skön. Jag älskar den. Jag ger pengar. Men det
är ändå ganska jobbigt att känna att den enda grejen dem väntar
på är att du betalar. Som grisar på tryffel. Om det är det att
Europa lämnade, det är skit allvarligt och inte ärofullt.
|