|
Vi kör men det börjar blir långt tråkigt. Vi
borde vara närmare Mopti sedan länge. Jag säger ingenting. Det
bästa med Danielle är att vi väl yrar i bilen. Hin är pratsam!
Vi får lära efter en stund att vi körde fel. Naturligvist
Marcels fel!
Men som han säger, utan felet skulle vi aldrig
ha sett en moped med en oxe i bitar på bagagehållaren eller en
kille på moped med 20 levande kycklingar som hänger på
styrstången, huvet ner. Varje ögonkast kan ge en chans att bli
förvånad eller hänryckt.
Då har vi kört fel. 5 extra mil. Inte farligt.
Vi fortsätter. Vi kommer fram San. Där blir
det stor bordel. Marcel kommer i min bil, Danielle i Cunegondes,
och vi kör 4 gånger i stan tur och retur. Den här gången är det
inte Marcels fel, han sitter i min bil.
(Bilderna
stämmer inte precis med texten under en liten stund men jag
säger när det blir normalt igen. Varsågod.)
Vi körde förbi det men jag kommer inte ihåg var och vad detta är.
Han säger att på sista nyheterna borde vi köra
till Djenne genom pisten. Vi skrattar. Om man kollar på klockan
är vi tveksamma. Vi märker att vi fortsätter på asfalten. Marcel
är lugn men han funderar hårt. Vi pratar inte mycket. Jag tycker
inte om att prata när jag kör. Med Danielle är det omöjligt, hon
tjatar helan tiden men det är OK. Marcel dödar mig. Han kunde ta
det lugnt. Nej. Han måste ta walkie-talkie och tjata med damerna
för säga ingenting. Addict.
Men snart stoppar den röda
Mercedesen och vi byter passagerare.
Vi kommer fram den vägen till Djenne. Och bing!
Man måste betala 1000 CFA pr person. Och bing! De andra vill
inte betala. Och bing! Vi betalar och vi kör igen. Fin väg till
Nigerfloden.
Där måste vi ta en bilfärja. Vi väntar. Kommer
en moln av smycke och skit att sälja. Det börjar bli tungt. Jag
använder tiden för att gå vid floden.
En tonårige tjej med en gul och blå klänning
kommer och försök sälja hennes tjänster som vägvisare. För att
skjuta till inkast såna erbjudande har jag min grej. Jag säger
att jag inte är chefen, att hon måste gå träffa de 2 damerna.
Héhéhé. Så kan jag börja diskutera andra grejer med tonåringen.
Hon är lika gammal som Lisa, jätte snygg. Hon skulle vilja åka
till Segous festival. Hon går till skolan. Jag känner mig
ledsen.
Färjan kommer.
Le bac arrive.
Jag springer till bilen. Även på båten säljer
dem deras grejer. En av säljarna pratar om utbytt. Danielle
byter par flip-flop mot 2 eller 3 grejer. Men många frågar om
kläder, dem letar efter det. Det blir ohälsosam, jag känner mig
ohälsosam.
(Nu följer bilderna med texten.)
Vi kör ner och håller kapen till Djenne.
Gammal stad i lera ( tror
jag, vet fortfarande inte)
Das Fuhrer har den fucking bra idén att
parkera på en gata med massa folk som går i centrum. Och där,
programs ändring. Vi stoppar en timme och sen fortsätter vi till
Mopti som vi borde nå innan natten. Det känns som den vanliga
galären med nattkörning och leta efter ett ställe för sova. Jag
är mer partisan av hitta ett ställe här och sen går en sväng i
stan… heeeu byn. DumDum
säger något otrevligt som kommer in genom ett öra och går
ut genom det andra.
Jag går ensam i Djennes gator.
|