Mönsterås Bluesfestival 2012
|
Mönsterås Bluesfestival lyckades även i år att uppfylla våra
förväntningar. Allt var på sin plats, stämningen, bra band,
vädret, härliga blues-fränder, party. Vad mer kan man önska...?
Jo, kanske några riktiga överraskningar som får en att tappa
hakan, jag tänker t.ex. på de belgiska banden som vi blev
bortskämda med under några år. Men fyra fetingar till
knappar är inte dåligt heller.
|
|

2012 skulle inte li något undantag. Det numera klassiska
stoppet på Central-caféet i Åseda med den lika klassiska
räkmackan får man ju bara inte missa.
|
|
|

Pustar ut i den soliga parken efter den långa resan. |
|

Vi bodde lika ståndsmässigt i år som många år
dessförinnan... |
|

Vår enkla festivalboning.
|
|
|

Våra hang-arounds utrustades med låne-tröjor. |
|

Mickey & Lefty feat Chef imponerade på oss i Åmål 2011
så det här ville vi gärna lyssna till på nytt. Det lyfte
inte lika bra som i Åmål men var kul ändå. Kanske trivs
bättre med att spela i gamla avkristnade kyrkor...?
    |
|

|

|

|

|

|
|

|
|

Det var kul att se John igen. Undrar vad han
gör på bilden? Putsar kanske sin M3-knapp...? |
|

|

|

|

|

|

|

|

|
|

Simon Mårtensson skulle inte bara vara med och
lira med PLB utan hade en annan uppsättning på gång också, HLS
tror jag det var... (kan det vara en datagubbe, de brukar älska
trebokstavsförkortningar) |
|

Pelle, the man, i strålkastarens sken. |
|

|

|

|

|
|
|

|

Anita laddar upp med en korv innan MBB
|
|

Konstigt att man aldrig tröttnar på Mönsterås Bluesband, man har ju hört dom ett otaligt antal gånger nu, men
tröttnar det gör man INTE.
Trivs gör dom på hemmaplan också, säker etta, behöver inte ens
gardera.
    |
|

|

|

|

|

|

Janne Shaffer Bluesband hade vi hoppats mycket på. Jag
gillar mycket av vad denna gitarrfantom har gjort och nu såg
vi verkligen fram emot vad han kunde göra med bluesen. Stor
besvikelse! Han började med att säga någonting om han såg
det mesta som blues och sedan drog han igång med sin vanliga
stil. Det var absolut inte dåligt men vi hade ju hoppats på
lite blåa toner från mästaren (bedömningen hade varit
annorlunda om våra förväntningar inte varit blues).
|
|

|

|

|

|

|

Äntligen lite av en käftsmäll! Vi var lite förberedda men
blev positivt överraske ändå. Joanne Shaw Taylor rev igång
med det värsta trycket utan att be om ursäkt en enda gång!
Najs!
Det enda som var lite surt var att vi blev ganska lomhörda
på köpet...
|
|

|

|

En väldigt svårfotograferad dam (kan man säga dam om en
kvinna i denna ringa ålder?), hon var inte still en enda
sekund... |
|

|

|

|

|

Jarre blev VÄLDIGT exalterad! |
|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

Hade jag varit gitarrist med en liknande kalufs så hade
det få bli någon form av tofsar.... |
|

|

|

Låtlistan, som Pelle (av någon konstig
anledning) fick efter giget, helt utan påtryckningar. |
|

|

Rich var 40 bast då han satte ihop sitt första
bluesband. |
|

|

|

En varelse från John Bauers värld eller en skugga av
Zappa...? |
|

Mild i blicken...
Sverige lär vara Mr. Harpers andra hemland så det var väl kanske
någon landsmaninna han fick syn på...? |
|

"Mr Harper borde haft en stylist" vad det någon som
yttrade i sällskapet då personen i fråga såg hans
fotbeklädnad. Jag tycker INTE att det är obligatoriskt med
Python-Boots bara för man lirar blues, fråga Roffe Wikström... |
|

|

|

|

|
 |

|

|

|

|

|

|

|

|

|
|

Honey Boy Slim & The Bad Habits (vem kommer på
alla bra bandnamn, själv har jag spelat med "Rigor Mortis Blues
Band") var nästa skalp att ta. Fullt ös medvetslös, kanske man
kan sammanfatta det med. Alltid kul att Se Jacob Steinwall gå
lös på grejorna. Svårt att stå still och svårt att dela ut
mindre än fyra knappar (undrar om han leder med detta samanlagt...?)
    |
|

|

|

|

|

|

Skogshuggaren till höger om Jacob är broder Josef (inte
att förväxla med broder Jacob) |
|

|

|

|

|

|

|

|

Stabilt basspel av Sven (som vanligt) |
|

|

|

|

|

|

|

Lite surt att jag inte fick någon bild på honungspojken
själv bakom trummorna men avstånd och rökmaskiner försvårade
detta |
|

"Enkel" bluesfrukost innan lördagens åtagande
skulle ta sig ans. |
|
|

SCB:s (Scandinavian Blues Contest) första scen besattes av
Pelle Lindberg Band, en rutinerad sättning med många
spelningar bakom sig. Säkert många förhandsfavoriter men det
skulle visa sig att mycket kan hända en "tävlingsdag" i
Mönsterås. Pelle och hans gäng gjorde oss inte besvikna på
något sätt utan levererade efter förväntningar.
|
|

I reflexen: Snea figurer från juryn :)
|
|

|

Simon Mårtensson har imponerat förut och det bästa av
allt är att han fortsätter sitt inslagna spår.
(I bakgrunden läser Zappa manualen och förstår att han
kommit rätt) |
|

Ganska tätt med folk från första ackordet.
|
|

Det skulle visa sig att Pelle Lindberg Band vann hela
tävlingen till slut! GRATTIS!
Det var jämnt, fruktansvärt jämnt, men med en ganska oenig
jury kunde man ändå konstatera att PLB blev årets vinnare.
|
|

Juryn (jo det saknas en gubbe, men det var han som höll i
kameran). Denna samling musiktyckare var härligt oense om
utgången på årets tävling. Härliga diskussioner och ivriga
kommentarer gör att årets juryn får (givetvis) fem knappar
|
|

Claudine dokumenterar noga... |
|

I liten ålder skall man vara rädd om öronen (kanske
även som vanlig "gobba-jävel", men man lär sig långsamt som
50+-are) |
|

Clarksdale Express lyfte aldrig riktigt och
plockar bara ner två knappar.
  |
|

|

|
|
|
|

Zappa viskar rara saker i Claudines öra som INTE lämpar sig
för små barn.
|
|

|

|

|
|

Vi hade hoppats mer på Sweet Jessi & The Blue Grapes. Det
var påklistrat käckt och stundtals helt utan känsla. Värsta
slaktningen var då de körde "I Just Want To Make Love To
You" (en favvis-låt) och uttrycker i sången var "var har du
ställt toaborsten, gubbe!", Sorry men det vi hörde ger inte
mer än en halv knapp.

|
|

Det var Tjo och Tjim vid Hometown Mojos scen men det blev
inte mycket mer än så. Spräckt ljud gjorde det omöjligt att
bedöma bandet helt rättvist men jag tror inte det hade gett
så mycket mer är en knapp ändå.
|
|

Ibland var det viktigare att sälja plattor än
att leverera musik. Kanske dags att byta fokus...? |
|

|

|

Kyrkogården var välbesökt, som vanligt.
|
|

Nu skulle det bli lite roligare igen.
Little King från Uppsala besatt scen 6 (kanske den bästa
scenen). Här var det härlig stämning, bra musik och skön
publikkontakt (något som juryn skall ta i beaktning).
Little King överraskade mycket positivt och blev festivalens
nästa "käftsmäll". Extra kul var att bandet blev publiken
favoriter i SBC:s tävling vilket innebär att vi får njuta av
grabbarna nästa år också. Jag lovar att det var mycket
diskussioner i juryn om ettan och tvåan, KUL! :)
|
|

|

|

|

|

Härliga blues-tolkningar med go känsla. |
|

|

|

Zappa och Claudine "fikar" |
|
|

Soulmate. Indisk blues har alltid
intresserat mig (?) så detta tyckte jag skulle bli kul och det
blev det också men inte på det sättet som jag förväntat mig.
Skitbra blues men inga direkta Indiska inslag (som jag hoppats
på)
   |
|

|

Pelle dokumenterar. ALLTID! |
|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

Förra årets vinnare av SBC, No Possesion Blues,
skulle göra två spelningar på lördagen. Den första var ett
akustiskt gig som var skitkul, annorlunda och najs i största
almänhet. Sammantaget är det lite svårt att ge en rättvis
bedömning men en fyra blir vad vi sprider ut.
    |
|

|

|

Många glada fans i publiken. |
|

Synd att man inte plockade fram trummisen på scenkanten i
den akustiska delen.
|
|

|

|

|

|

|

|

|
|

|

Publikens val får pris på scen. Grattis!
|
|

|

The Crazy Hambones från större delarna av
Europa var det sista bandet som vi lyssnade till. Inte alls
dåligt...
  
Detta innebär att vi endast lyssnade till vissa band på avstånd
(puben) eller medvetet valde bort någon. På senkvällen blev det
också väldigt kallt så något band försvann på grund av kylan. |
|

|

|

|

|
|

Denna fot får sätta punkt för 2012 års upplaga av Mönsterås
bluesfestival.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |