Åmåls Bluesfest blev åter igen en riktig höjdare. Stor fest,
nya blues-bekantskaper som överraskar, gamla godingar som
imponerar på nytt och bluesvänner i varenda buske.
Semestern kan inte börja på ett bättre sätt.
Åmåls Bluesfest kammar på nytt hem full pott i
knapputdelningsracet.
De senaste åren har vi glidit upp till Åmål
redan på onsdagen, så även i år. Ankomstdagen ägnas åt
installation på villa Örnäs, kära återseende av gamla blues-polare
och allmänt ljug. Jo då, det blev en del god blues också...
Vi hade roligt, jag lovar...
...trots Ejes något skeptimistiska uppsyn.
Bettan
(Foto: Anita)
Gaisarn och Biggan, vår "hyresvärd".
(Foto: Anita)
Affe
Här häckade vi ett bra tag, ett så bra tag att vi höll
på att missa första numret på XO.
Large är harmonisk.
Zappa med sin absoluta favorit, en lättdrucken och
lagom sval Mariestad.
Anita i kvällssol
(Foto: Anita)
Isac, något inrutad...
(Foto: Anita)
På MC-campen pågick gymping(!). Kniiip!
Första artisten som vi lyssnade till var Gugges Enmanna från
Göteborg. En härligt egen kille med en bredd som imponerade
(jo, jag vet att jag är lite såld på enmansband). Jag har
bara hört Gugge på något enstaka Youtube-klipp tidigare och
blev helt klart mycket positivt överraskad. Synd att vi
missade börjag av giget men denna mannen kommer vi med all
säkerhet att se på nytt.
Någon sade "efter detta kan man åka hem och
ändå haft en bra festival". Jag tror det var jag...
Vi blev kvar på XO och fick då nöjet att stifta bekantskap
med Mojo Farm från Falun. Skitigt, rått, svängigt och
fantastiskt bra.
Björn Lilleland fick vara med i andra perioden. Var det bara
för han fixat med scenen åt farmarna, nej mer troligt är för
att han är en jäkel på harmonika...
Anders Åkered på trummor
Björns T-shirt bidrog till att ljudet i baskaggen blev
rätt.
