Lördagen började vi hos Fat Bull som lirade tillsammans med
vänner vid strandkaféet.
|
|
|
|
|
Vi besökte Svante och Filip en kort stund, alldeles för
kort. Vi fick oss bara ett par låtar innan det plötsligt tog
slut. |
|
|
På Kulturmagasinet spelade Mud Morganfield & Big Joe Louis.
Han är inte helt olik sin pappa, Muddy Waters.
Det blir fyra och en halv knapp för giget, den halva kom som
en extra bonus på grund av det formidabla munspelandet av
Wes Weston.
|
|
T-Model Ford och Cadillac John var också där
för att lyssna på Mud. |
|
Wes Weston, en fantastisk munspelare, wow! |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Festival tar på krafterna. Eije ser lite hängig
ut efter lunchen på HC. |
|
|
Big Rooney & The Doghouse från Norge överraskade stort.
Riktigt gott ös! Bandet levererade en av festivalens bästa
låtar: Nick Caves "Red Right Hand", en riktig
festivalhöjdpunkt.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Basisten spelade så han glödde. Lite svalka var
nödvändigt... |
|
|
Mississippi Blues, en mix av Cadillac John, T-Model Ford,
Bill Abel och Bert Dievert kryddat med Dan Magnusson bakom
trummorna. Legenderna är till åren komna och presterar väl
inte riktigt som förr men der är trevligt att få uppleva dem
live.
|
|
Denna gubben kunde vi lätt prytt med fem knappar. Dan
Magnusson.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Så fick man till sist tag på T-Model och baxade
upp honom på scenen. Han var ganska trött (undrar om han varit
ute med några brudar och festat?) och orkade bara med någon låt. |
|
Nygift hemma i US men det hindrade inte honom för att
pröva på lyckan även i Sverige. |
|
|
Coola damer, lika coola som T-Model... |
|
Howlin' Bill från Belgien bjöd på lite Rock-a-billy blues
som svängde riktigt bra stundtals.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Party och jam vid Jonas och Helenes husbil.
Beppe Kock gör entré |
|
|
Georg Schroeter & Marc Breitfelder såg vi för
lite av för att kunna poängsätta dem. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Big Joe Louis & His Blues Kings imponerade då de lirade med
Mud Morganfield och de klarade sig bra på egen hand också.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |