7

Bluesfestival Tyrolen 2010-06-19

  

 

 

Tyrolen var verkligen ett skönt ställe för en bluesfestival. Extremt kultiga miljöer och go stämning. Trots ett stundtals något ojämt startfält väljer vi att dela ut 3,5 knappar till Tyrolen och lovar samtidigt att komma tillbaks.

 

 

 

Vår festival på Tyrolen utanför Alvesta började med Baba Richie & The Raags. Tyvärr blev vi något sena och fick bara njuta av en och en halv låt men detta var ingen katastrof då vi visste att vi skulle träffa på det här suveräna bandet på nytt i Åmål.
Lite svårt att dela ut knappar när man inte sett och hört mer men vi har hört dem förrut och vågar oss på en fyra.

 

Man kan tycka att det är lite udda och underligt att blanda blues med indisk musik men i mina öron är det fullständigt genialiskt.

 

 

Basmandolin (?), ett ganska ovanligt instrument...

 

 

Att det gått vilt till på Tyrolen råder inga tvivel om!

 

Två ”förståndiga” gubbar snackar ”fiss”, ”A-moll” och ”AlDente piano” (Det senare = Käka makaroner som kokats långsamt för rätt tuggmotstånd) Lennart Isacson å Pelle Lindbergh… *suck*

 

 

Stefan provar en Nikon, men det skulle bli en Canon till slut...

 

Karavan. En grupp som vi såg fram emot att höra, men tyvärr de räckte inte hela vägen fram…

 

 

 

Taket var intressantare än Karavan.

 

 

Att läsa texter innantill vinner inga höga poäng.

 

Jag å Elvis… Elvis å jag.

 

Godiskiosken höll öppet hela kvällen, till vissa grabbars förtjusning! Det var nog mer damen i luckan än andra sötsaker som lockade!?

”Såå  här stora öron hade hon! Men se´n träffade jag Marika… och hon förstod att lyssna mindre och se min kropp!”

 

Ingen nöjespark utan skjutbana! Det är en fantastisk atmosfär Tyrolen bjuder på… vi lyfter på hatten för att vi får uppleva tidigt 60-tal! (För vissa av oss återigen, för undertecknad som en tidsresa aldrig upplevd!)

 

Armadillo Blues låter sin ”hangaround” var med på ett klassiskt foto. På väg hem från en underbar festival som vi misstänker komma växa i framtiden! Många bra bluesartister tillsammans med en enastående inramning ger mersmak! Starkt jobbat Tyrolen… vi kommer igen och nästa gång kanske Armadillo Blues står på scenen istället för att tråka oss? ;-)

 

Jens drack lättöl, det var hans "tur" att köra

 

Steve Grahn & Mattias Malm levererade skönt gung och kammar hem tre knappar.

 

 

 

 

 

 

 

Go cigarrlådebas

 

Det fanns hojutställning också.

 

 

 

 

 

Mysigt fik med utsikt över hela parken.

 

Armadillo fick inte vara med på scenen i år men det skulle förvåna mig om de inte dyker upp 2011.

 

Kvällens höjdpunkt var utan tvekan Pelle Lindberg Band trots att de saknade Stefan Rosqvist på gitarr.

 

 

Simon Mårtensson var höjdpunkten i höjdpunkten. En grym keyboardspelare med en lika grym pipa. Pelle har vett att knyta upp duktiga musiker till sitt band.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jodå, Simon fyllde på med gura också, där det behövdes.

 

Alfred Andersson på bas

 

Mickael Walle Wahlgren på trummor

 

 

 

 

 

 



 

Pelle var förstås också där :)

 

 

Och i taket rullade man hatt...

 

...och vänslades.

 

 

 

Brian Kramer hade ett eget set men bjöd in Steve Grahn för att fylla ut och ha lite kul.

 

 

Sittande publik. Ingen spontandans här inte...

 

 

 

Stefan tyckte det rockade...

 

 

Jims Combo kan vara både upp och ner. Man måste vara på humör för att ryckas med i bandets party-ös annars blir det inte lika kul. Duktiga musiker, men denna kvällen var humöret hos oss inte direkt upplagt för twist.

 

 

Martin Abrahamsson

 

Mikael Fahleryd

 

Isac var stundtals något skeptimistisk...

 

 

 

 

 

Jim Ingvarsson

 

Snyggt sätt att säkra en baskagge på.

 

 

Stefan Dafgård

 

När Jim´s Combo äntrade scenen kom även den riktigt dansanta publiken till sin rätt! Twist!

 

Ibland tittade vi mer i taket än på scen. Härliga målningar överallt!

 

 

Red' n' Blue har vi hört tidigare och gillat men på Tyrolen blev det inget bra. Ett försök till våldsamt ös och sedan blev det liksom inget mer...

 

 

 

 

 

 

 

Det var längesedan vi såg Jacob & The Jackals och roligt som tusan att de håller fast vid eget material och inte stannar upp vid senaste succé cd:n utan utvecklar den! Hela bandet verkar tajtare än någonsin och jag misstänker att de är givna på vilken stor bluesscen i världen som helst!

 

 

 

 

Rena Beatles-hysterin bland några av fansen

 

 

 

 

 

Sven pallar nästan inte med det psykedeliska scentaket men tar sig samman och levererar sista giget! Najs…

 

Tyrolens ”skyline” var det inget fel på! Vi trivdes här från minut 1!