Torsdagen började i ett behagligt lugnt tempo
med frukost på Villa Örnäs, promenad i hamnen och utkvittering
av våra bluespass på blueskontoret. |
|
Vi lyckades också som ornitologer, då vi fick se vår
fågel nr 2: den "Sällsynta Venezuelska rödnäbbade
storstorken". ;-) |
|
På tidig eftermiddag öppnade Nisse festivalen,
som sig bör. Extra fin var han det här året då han hedervärt
dekorerats med m3 knappen. Motiveringen är enkel: Nisse får
knappen då han är en symbol för Åmåls Bluesfest och allt vi fått
uppleva där och för sina extra ordinära insatser att förmedla
och leverera den musik vi gillar mest, förpackad i det finaste
paket som finns: Åmåls Bluesfest! |
|
Ett av de första banden på scenen var Giant Flesh, ett
ungt band som vi haft nöjet att njuta av tidigare och gärna
njuter till igen.
|
|
|
Skön inställning och underbar inlevelse. Jag gissar på
att Oskar skulle kunna leverera gott guragung i fler genre
än i bluesen... |
|
Joakim Rosén på sång, munspel och stortamburin (?)
|
|
|
Några av många småblöta smålänningar som fanns på XO:s
bakgård denna invigningsdag
|
|
Arvid Hill och Daniel Karlsson fick ta emot
varsin check på 3000 bagare efter som de vann 2009 års Junior
Blues Prize. Två unga gubbar som är ena hejare på att klia
elfenben. De fick också en lerplakett (tavla) som Nisses fru
snott ihop. |
Paraplyerna fick tas fram då och då...
...men det skulle bli bra mycket värre än så här :-) |
|
Efter XO hamnade vi i Johns tält, där hamnade vi fler
gånger... |
På kvällen var det HC som gällde för många av oss.
John och Emmilie studerar programmet och upptäcker,
givetvis, att de hamnat helt rätt som valt HC. |
|
En fantastisk ny bekantskap. Jag (Isac) är barnsligt
förtjust i enmansband och när man får uppleva något som
detta så blir man fullständigt lycklig och upprymd. Daniel
spelade blues för oss på ett fantastiskt engagerat och
fräscht sätt vilket fick större delen av m3 att jubla. Det
var dock en enstaka medlem som var av något annorlunda åsikt
och därför kan vi inte dela ut alla de knappar som jag
(Isac) tycker att han var värd. Men fyra och en halv är INTE
att förakta!
|
|
Köp Daniels platta, "Outskirt"! Ni kommer INTE att bli
besvikna!
|
|
Jag gillade de återhållsamma brölen i mässingstutan,
kreativt.
|
|
Kazoo i måttliga mängder är ju inte fel. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Detta vill vi, kommer vi, önskar vi och älskar vi att se och
höra mer av!
|
|
|
Foto av en fotografs foto... |
|
Himlande ögon på damerna, här: Anita och Annelie. |
|
|
|
|
Det var rätt skönt, på årets upplaga av festivalen, att
man gav tid för umgänge, tugg och fest. |
"Allvarliga" diskussioner...? Nä, knappast! |
|
Skalman dök plötsligt upp vid vårt bord. |
|
Annelie verkade också trivas... |
|
Sedan var det ju då dags för Franska Trion, ett band som vi
"upptäckte" för ungefär ett år sedan. Annorlunda,
känslosamma och underbara är de adjektiv (?) som jag direkt
spottar ur mig då Franska trion kommer på tal. 1000 tack
till Nisse (eller den person) som bokade detta fantastiska
band. Här har vi en given och briljant femknappare.
|
|
Tokigt bra trummis i form av Thommy Larsson
|
|
|
|
|
|
|
Matti Ollikainen. Mannen som kvider ur sig sitt eget hjärta.
|
|
|
|
|
"En falsk poet och en skojare till musikant." |
|
"Kalla måne, kalla måne..." |
|
|
|
...och smärta i ljuv förening. :-) |
|
|
|
Här krävs det en kall Ale för att svalka ner sig!
|
|
|
|
|
|
|
|
Anneli njuter för fullt av Franska Trion |
|
Pelle och Isac delar åsikter
|
|
|
Stor partystämning på HC. Är det inte Mackan där i vimlet?
|
|
|
Bengt och Annelie tröttnade nog på att bli
plåtade... |
|
Uddevalla Bluesförening var också representerade i form
av Anya. |
|
Avslutningen på kvällen visade sig bli väldigt
värdig. Dogbreath från Sollefteå. Kanske inget för den
traditionelle bluesälskaren men hos oss i m3 klack det till.
Tung blues blandat med hårda skitiga rock-inslag. Kan en kväll
sluta bättre än så?
|
|
Det är inte klokt vad ett litermått kan låta bra. |
|
|
Per Åhman på vrål och gitarr |
|
Publiken kom i gång ordentligt då Dogbreath rockade loss.
|
|
Morsans hund har en andedräkt som inte är av denna värld,
men denna variant av Dogbreath var absolut angenäm.
|
|
Johan Lundgren hamrade skinn |
|
|
Attityd och jävlaranamma är två viktiga
ingredienser i rockiga sammanhang. Sollefteågubbarna hade stora
mått av båda. |
|
Lars Jonsson på gitarrer av olika slag |
|
|
|
|
|
|
|
Stor rockstämning framför scenen. |
|
Va! Någon har ställt en tomflaska på scenkanten. Kan
det vara fransosen längst fram? |
|
|
|
|
|
Här slutade torsdagen. Bra musik härligt röj och mycket
tugg. En kanonkväll, helt enkelt.
|
|
| |