7

Åmål 2009, onsdag

 

Franska trion uppträdde först på torsdagen men jag ville ändå ha dem som någon form av rubrik för festivalen...

 

Åmåls Bluesfest blev en våt, jäkligt våt, tillställning men ändå fantastiskt rolig på alla sätt. Bra band, underbara människor och ett våldsamt ös från början till det bittra slutet. Festivalen får fyra knappar och det är absolut vädergudarnas fel att det inte blev full pott i år. Vissa gig regnade inne men å andra sidan skapade detta utrymme för gemenskap och en himlens massa "tugg".

 

 

Tre m3-gubbar tog sig till Åmål i år: Jens, Pierre och Isac

 

 

I år hade vi också med oss en hang-around i form av den kvinnliga fägringen: Anita

 


 

Det är ju en bit till Åmål och vissa pausar behövde göras. Naturen har sin egen lag.

 

 

Framme i Åmål samlas bekantarna i vår "egen" blueskällare. Eje och Anita.

 


 

Vi startade årets festival på Café XO med Crocodile Claes & The Alabama Love Snakes. Här bjöds vi på blues av det lite mer skitiga slaget som många av oss i m3 gillar. Vi hade kanske väntat oss ännu mer aggressivitet och skitighet men tre knappar var de absolut värda.

 

 

De som vistades på XO hela kvällen berättade att giget bara blev bättre och bättre och var fullständigt lysande mot slutet, men man kan ju inte vara på alla ställen samtidigt.

 


Claes Nilsson, AKA Crocodile Claes

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

Vi beslutade oss för att ta oss till HC för att kolla till Robert Lighthouse band. Coolt att få se och höra Björn Lilleland på munspel. Han räddade upplevelsen något. Giget får två knappar.

Vi lämnade när det kom upp en gäst och körde en medioker version av Johnny B Good, då fick det vara nog.

 

 


 

Robert Lighthouse

 

 

Måns Tingberg på trummor.

 


 

En liten vilostund på väg mot Örnäs Restaunrang bevakad med hund, kändes tryggt...

 

 

På Örnäs spelade Fat Bull & His Vets. Hela denna tillställning blev mer som en happening med många musikerbyten och en härlig stämning. Vi delar snabbt ut tre och en halv knapp.
Micke verkade stundtals ha väldigt roligt...

 

 


 

En koncentrerad "Kula" fick snart se sig utbytt.

 

 

Isac träffade många bluespolare, här är det "Världsmästaren" han fått syn på.

 


 

Pigga och glada var dom i bandet även om vissa blickar kunde tyda på annat.

 

 

 

 


 

 

 

 

 

Dan Magnusson tog över trummorna så Kula fick vila lite. Dan spelar normalt trummor med Seasick Steve, de ni!

 

 

En blöt och ålande fotograf följde giget med stor frenesi.

 


 

Fat Bull him self.

 

 

 

 


 

En fantastisk kille att hamra trummor.

 

 

Vacker gura på en vacker mage.

 


 

 

Gott tryck framför scenen. Är det inte Nisse där längst fram...

 

 

I ett hus vid skogens slut...

 

 

...liten tomte tittar ut...

 


 

 

 

 

Eje hade det trevligt.

 


 

Även Jens var lite småfnittrig denna afton.

 

 

 

 

 


 

 

Härlig stämning och mycket tugg på denna festivalstart, onsdagskvällen på Örnäs.

 

Kaje och Pierre diskuterar något viktigt och spännande.

 

Snillen spekulerar....

 

Undrar om de blev övertygade och överens innan samtalet tog slut.