|
Lördagen kan sammanfattas med ett ord: regn. Jag har sällan
upplevt ett sådant skyfall. En "åskskur" av värsta slag som
varade från 07:00 till 19:00. Det talades om 147 mm regn
denna dag. Usch och fy. Det underliga var att mitt i denna
kaos så hittade man glada och leende människor under deras
krängda paraplyer och slokande sydvästar.
Obs! bilden är "lånad", ville inte förblöta min
kamerautrustning.
|
|
|
Vi höll oss, av naturliga skäl, inomhus mestadels av
lördagen. John och Emmilie var vänliga att bjuda in oss till
sitt mobila hem.
|
|
|
|
|
Paraplyerna var en ren livsnödvändighet en dag som denna
och de frestades hårt i det tumultartade vädret.
|
|
| I förtältet: en mindre swimmingpool. |
|
Blöt gubbe med sargat paraply |
|
| Pierres ciggisar tålde inte heller vätan |
|
Vi lyckades ta oss in till HC för en lunch i alla fall.
Jompa åt visst något med bearnaisesås |
|
|
|
|
Inne på Bluesterminalen nådde inte vätan oss. Första giget
var givet, dags att se och höra Daniel Norgren igen. Vi
kunde liksom inte få riktigt nog av den gubben.
|
|
|
|
|
Imponerande med så mycket publik på första giget på
lördagen! Jag tror aldrig jag sett så många framför scenen
så tidigt på kvällen.
|
|
|
Queen Josephine & The Blues Trail kom upp som tvåa.
Imponerande pipa och trevliga låtval gör att detta lätt
kammar hem tre knappar.
|
|
|
|
| Jonatan Sersam på munspel och piano |
|
Två hårda gubbar njöt i publiken :Per Åhman från
Dogbreath och så Nisse, förstås... |
|
|
Andra gubbar var mer softa och tog sig en liten vilopaus.
|
|
|
|
|
En av de mer pimpade gitarrerna denna festival tillhörde
King David från UK som kvällen till ära lirade med Big Joe
Louis. Giget imponerade inte fullt ut på oss och får endast
två knappar.
|
|
|
|
|
På bas: Magnus Lanshammar |
|
|
|
| Hur klär man sig då bäst på en bluesfestival?
Några tyckte det där med sjalar är fräckt och det mest ultimata
plagget |
| En del ansåg att gortex, keps eller lustig hatt
passade bäst en sådan här dag. |
| En del såg lite mer alldagliga ut för att inte
sticka ut för mycket (jag tänker inte på Pierres kompisar i
bakgrunden). |
|
En del rörde sig på gränsen till "lite för mycket" |
|
|
|
|
Vakterna gjorde ett bra jobb, ibland kanske till och
med lite FÖR bra jobb... |
|
| Najs hatt skall det vara på festival, här är
ett gott exempel på detta (den var inte till salu). |
|
|
|
Sen dök Little Willie Littlefield upp, direkt från USA
(eller var det Holland?). Stor värme i detta gig men kanske
inte riktigt vår stil ändå...
 
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sista bilden innan Pierre plötsligt försvann på egna
äventyr. |
|
|
Jim's Combo blev en trevlig överraskning. Bra fart och
härlig inställning från början till slut. Fyra feta knappar
resulterade detta i.
På sång och munspel: Stefan Dafgård
|
|
|
Martin Abrahamsson lirade gitarr på ett utmärkt sätt. |
|
|
|
| Hemmasonen Jim Ingvarsson bakom kaggarna |
|
|
|
...alla typer var tillåtna. |
|
The Holmes Brothers från det stora landet i
väster var nästa band att äntra scenen. Wendell Holmes hanterade
gitarren...
|
|
...broder Sherman fick basa överbandet som också bestod
an Popsy Dixon på trummor. |
|
|
|
| Mannen i hatten som såg till att vi blev i
hatten. |
|
Tunga (?) musikdiskussioner vid "pub-avdelningen" fick
ersätta Sven Zetterberg (som dock hördes mycket bra ända ner
till den här avdelningen). |
|
|
Tack till alla funktionärer som står ut med oss och ser
till att vi mår bra.. |
|
| På den tidiga söndagspromenaden kunde man se
sviterna efter lördagens blöta tillställning |
|
|