Åmåls bluesfest 2004

Det var Isac och Jens som för första gången besökte Åmåls bluesfest 2004. Festivalen som är Sveriges största blev en mycket positiv upplevelse, mycket bra blues serverades. Festivalområdet "bluesterminalen" var helt perfekt för ändamålet och vi stördes inte av det ihållande regnet eftersom det fans tak på byggnaden. Det enda lite sura (!) var att regnet tog udden av bluesen i stan, visst hade det varit bättre att få sitta i solen hela helgen och inte bara på torsdagen som nu blev fallet. Många nya och trevliga bekantskaper gjorde vi också och det blir inget svårt beslut att komma tillbaks 2005.

Huvudgatan i Åmål den soliga torsdagen

Svante Sjöblom och Filip Jens var de första artisterna vi lyssnade på och det lät mycket bra. Bäst lät det när Filip kompade Svante på dragspel, mycket just sound.

Goa gubbar från Göteborg

Här rockar Preppens MC igång ordentligt...

Grå betong, förlorad ungdom, urtvättad ljusblå morgonrock, ensam och grånad. Can you feel the blues...

En stor överraskning på Café Liljan var denna unge kille blott 14 år gammal, Fredrik Karlsson, kom i håg detta namnet för vi lär höra mer av denna "gubben". Han spelade förträffligt bra! Några klimpiga julgrötar till och några olyckliga kärlekar så kan han bli en av Sveriges stora blues-män.

Fredrik tillsammans med Åmåls bluesförenings egen "Nisse".

Skylten förtäljer: "Här vilar Göteborgs bluesförening". Det gjorde dom dock inte så länge eftersom sheriffen hade andra planer för deras "vilda" camping.

http://www.gbgblues.se/

Här vilar Jens...

...och här är det Isacs tur.

En av festivalens absoluta höjdpunkter var Lightning Moe från Danmark med Kasper "Lefty" Vegeberg på gitarr. Grym känsla och inlevelse.

http://www.lightningmoe.dk/

Morten "Lightning Moe" Stenbaek på munspel och sång, Peter "The Planet" Dunvad på bas...

...och längst i hörnet Tim Petersen på trummor. Det svängde grymt, alla log och INGEN stod still.

Lightning Moes tatuering förtäljer: "Blues is king" och det är väl bara att hålla med.

Louise Hoffsten gjorde vad hon skulle tillsammans med mycket duktiga musiker.

Sweet Louise var verkligen uppskattad av publiken, jag hade kanske väntat mig några mer överraskningar men visst är hon en underbar blueskvinna.

http://www.hoffsten.com/

Goa gubbar från Borås respektive Grimsås
bluesade röven av lyckliga åhörare på campingen
fram på småtimmarna.
 

Jacob & the Jackals fick den något otacksamma förmånen att, redan kl. 15:00, börja lördagens spelningar på terminalen men som vanligt så låter dom fantastiskt bra (och så är dom ju dessutom smålänningar).

http://www.thejackals.com/

Otis Grand lyckades jag aldrig komma fram till utan fick njuta på avstånd av en av Europas verkligt stora gitarrister.

Ny livebekantskap: Baba Blues. En verkligt positiv överraskning. Vilken energi och vilket drag då dessa båda herrar drar loss på sina gitarrer.

Det blir bara att skaffa alla Baba Blues plattor och försöka få nöjet att återhöra dom live snart igen.

http://www.babablues.nu/zoda.html

Jag hade aldrig hört John Weston och Clara Robinson innan Åmåls bluesfestival men det var inte svårt att ta åt sig denna softatde, lugna bluesen med SÅ mycket hjärta.

Humor och självdistans är andra ord som jag kommer att tänka på när jag tänker tillbaks på Johns Westons framträdande.

Ja det regna grymt mycket, och blåste! Men som tur är så är det inte vårt tält som Jens står och begråter. Vi bodde i luxuös husvagn med ALLA bekvämligheter såsom öl, whiskey, gin, tonic, gammeldansk och annat.

Jackie Payne och Steve Edmonds fick många att röra på fläsket, vi fick till och med se en spontan bugg med inslag breakdans och känsla av en äkta halling från Grimsås från en av festivalbesökarna (Peter var hans namn om jag inte missminner mig).

Isac hivar en öl (eller det kanske var två) tillsammans med en Äkta Boråsare (av någon anledning har jag lyckats glömma namnet med definitivt inte alla skratten...) Observera kavajen i äkta "Mjuk Jeans".

Roffe fick avsluta festivalen för vår del och sämre avslutning kan man få, till och med Jens tvingades erkänna att det var jäkligt bra.

http://www.rolfwikstrom.se/