7

Åmål's Bluesfest 2011, Torsdagen

 

 

 

Dom hade byggt upp hamnterminalen igen efter branden. Det såg lika dant ut fast snyggare...


Frukostsittning på Villa Örnäs


Jonas och Helene hade dykt upp sent på onsdagskvällen så vi sammanstrålade förstås på campingen.

 

Vi började dagen på Oscar's Café, en jäkligt bra scen, där Slidin' Slim spelade upp. Fantastiskt bra start på en torsdag.

 

Slidin' Slim är en väldigt trevlig gubbe som dessutom har den goda smaken att gilla Bob Log III!

 

 

Hårda gänget dök upp efter några låtar: Jens Eje och Bettan.



 

Patrik, min "gamla" jury-kompis från Mönsterås dök också upp. Vi fick reda på att han hade varit på surströmmingsskiva med Bob Log III vilket givetvis gav väldigt stor respekt.

 

Det är bara att tacka för en bra start på torsdagen tillsammans med solen, trevliga vänner och Slidin' Slim.

 

Efter detta kröp vi in i kulturmagasinet för att se öppningen och de band som bjöds på där. Nisse höll ett tal, så klart...

 

 


 

 

Först ut på Kulturmagasinet var Jimmy Five, ett gäng ungdomar från ett musikgymnasium (Karlberg tror jag att det var) som lirade lite olika typer av musik. Kul att se och höra!

 

Ganska befriande att få höra lite gammal 70-tals rock bland all bluesen.

 

 

 

 

 

Andra avdelningen ägnade bandet sig åt lite mera traditionella blues-gångar vilket också funkade bra.

 

 

 

Marcus Åsberg på 5-strängad bas

 

 

Mer folk än i kyrkan...

 

Edith Strindberg Trio fortsatte förgylla vår torsdag med skönsång.


Wilhard Lang på en suspekt bas.

 

 

Pappa Strindberg fick vara med på gitarr.

 

 

 

 

 

Svante Sjöblom och Filip Jers var nästa happening på Kulturmagasinet. Det är synd att man bara kan se dessa fenomenalt duktiga musiker tillsammans en gång om året och då på Åmåls Bluesfest. Bara detta gör det värt att besöka festivalen.

 

Filip Jers, förmodligen världens bästa trynorgelspelare just nu.

 

 


 

 

 


 

Dynamiska duon

 

 

Det finns mycket feeling i denna gubbe!

 

 

 

 

 

 

Det skulle, tack och lov, bli mer av Svante och Filip innan festivalen var slut.

 

 

 

Nisse fick telefon, undrar om det var Muddy som ringde från andra sidan och ville vara med?


Det finns gott om lovande unga bluesförmågor. Joey Belmondo hör verkligen hit. Att han var inspirerad och influerad av Jimi Hendrix råder det ingen tvivel om.

 

 

 

Jag kunde inte låta bli att ta några 70-talsinspiredade psykedeliska bilder från giget, det kännde bara helt rätt...

 

 

 

 

Någon tyckte kanske att det blev lite för psykedeliskt...
...inte jag!

 

Marcel Nunez hamrade trummor.


Johan Hansen-Larson på bas

 

 

Joey fick ta emot det hedervärda Junior Blues Prize 2011, med all rätt!

 

Steve Grahn & Mattias Malm avlöste med lite skön, cool, aukustisk blues.

 

Mattias Malm

 

Steve Grahn

 

Jag måste säga att jag uppskattar detta mer och mer ju fler gånger jag har fått äran att få lyssna på dessa gubbar.

 

Jag blev lite sugen på en sådan här eller en annan variant av el-veranda.


Han är snygg i sepia också...

 

Anita, och vi andra också, tog sig en svalkande Corona efter upplevelsen i kulturmagasinet.

 

Claudine joinade oss för en pratstund.



 

Sedan fick hon för sig att dansa på ljusfläcken, crazy!

(Ok, det var kanske jag som började...)

 

En av torsdagens absoluta höjdpunkter var förstås Daniel Norgren. I år hade han förstärkt sitt, tidigare, enmansband med en helt suverän basist, Anders Grahn. Vilket team!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publiken var lyrisk

 

 

 

Man vill bara ha mer och mer av detta och det skulle vi ju få också.

 

 


 

 

Anders Grahn

 

Promotorn Pelle Nyhage dök upp på några av låtarna och fyllde på med skumma orgeltoner. Genialiskt.

 

Undrar just hur långt Daniel kommer att nå med sin unika stil...?

 

 

 

Jag kom att tänka lite på fabror Fester från familjen Adams...

 

 


Farbror Fester...

 

Efter urladdningen tillsammans med Daniel Norgren var vi tvungna att pusta ut och parta loss lite.
Jonas med glimten i ögat.

 

Helene fick smaka en bärs.

 

Glada töser...

 

...och svårmodiga män.
(Jag tror det handlade om en scen från utvandrarna...)

 

Vi missade tyvärr stora delar av Micke Lefty feat. Chef:s gig men det skulle visa sig att det fanns fler chanser att se detta dynamiska band. Som tur var.

 

 

 

Peller var där och dokumenterade


Ewa tykte det var så bra så båda tummarna åkte i vädret.