7

Åmål's Bluesfest 2011, Fredagen

 

 

En av de bästa stunder man kan få i sommarsverige är frukost-bluesen tillsammans med Svante Sjöblom och Filip Jers på Åmåls Bluesfest. Få saker kan mäta sig med detta.

 

 

Trots att det kan vara lite tungt att gå upp "klockan tidigt" på en festival måste den coola looken plockas fram, någonstans långt inifrån den mörkaste vrån av garderoben.

 

 

 

 

Underbar stund i ett soligt Åmål.

 

 

Inget kunde vara bättre just då...
...jo kanske om man fått önskning nr. två uppfylld: "Sex fot under". Men den kommer nog 2012.

 

 

 

 

 


Lycklig och glad likt en GB-glass-gubbe blir man då man "dubbelspisat" en bluesfrukost på XO, i alla fall Helene.

 

Bluesstaden Åmål.

 

Ett klassiskt utbrytningsförsök från en av stadens bakgårdar.

 

Jonas hade sin röda keps på sig...
Vi andra tedde oss ganska beigea i sällskapet.

 

 

 

 

 

 

 

Efter frukosten och massa gag och trams tillsammans med väldigt goda vänner, var det dags att krypa in i kulturmagasinet för att på nytt få njuta av Daniel Norgren och Anders Grahn. Fantastiskt duktiga och levererade precis det vi hade förväntat oss och lite till.

 

 

Daniels scenprydnad


Vi smet snabbt förbi en pastor som lirade lite covers då vi var på väg hemåt för att hämta andan.

 

Lite jam blev det utanför Jonas och Helenes husbil

 

Världsmästaren och "Lapp-Lasse" spekulerar utanför pensionatet.

 

Vi hälsade på hos John, Emmelie och Jack också...

 

Det första vi såg på terminalen var Bill Guy & Slim som "bara" lirat ihop i 50 år. Fantastiska gubbar som visar att rutin inte kan köpas i en musikaffär.

 

 

Slim Notini på klaviatur

 

Guy Öhrström

 


 

 

Bill Öhrström. Full fart på den mannen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Anita och en tvättäkta Blues Lover


Två stela figurer i hattbutiken

 

Mr Bo & The Voodooers spelade upp härnäst. Här levererades Chicagotoner från Göteborg

 

 

 

 

 

Ljudet i Bluesterminalen kunde varit mycket bättre vilket gjorde att de bästa bluesstunderna var de som utspelade sig utanför själva huvud-scenen...

 

...stunder som denna med ett glas rosé hos goda vänner t.ex.

 

Beppe och Helene var riktigt på hugget...


...andra något mer skeptimistiska för stunden.

 

En kran kan också vara vacker på sitt sätt.

 

Keith Dunn är en grym bluesgubbe från ladet långt väster ut

 

 

 

 

 

 

 

Snillen spekulerar...

 

 

 

Ewa och Jens gick omkring och mös i blues-bruset.

 

 

Världens starkaste man...?

 


Stefan ville mäta sina krafter och lyckade hitta en av världens starkaste män. Kampen var hård och rättvis. Svefan tog, givetvis, hem en säker seger.

 

Derrick Walker & New Blue Souls Var det sista vi såg på terminalen denna fredakskväll.

 

 

 

 

 

Så dök vi då på Jan-Å och inget skulle bli sig likt :)