Vi fick en mycket bra start på vår festival-lördag tillsammans med The Aces. Bandet tyckte det var lite tidigt för ett blues-gig, men det tyckte inte vi. Skön svängig blues med ynglingar blandade med veteraner. Måste vara hur kul som helst att spela far och son (Eric och Calle Engström) i samma band, här är man allt lite avundsjuk.
Jag köpte skivan ocså, inte så dum faktiskt...

 

 

Mönsterås-sonen Simon Mårtensson lirade keyboard med bandet. Simon som vi har haft nöjet att njuta av tillsammans med Pelle Lindberg Band tidigare. En grymt musikaliskt skicklig kille som säkert spelar alla instrument som man sticker till honom. 

 

Efter denna härliga start på festival-lördagen var det dags att ta sig an de tävlande i Scandinavian Blues Contest. 

Första bandet ut i SBC var Peach Corner . Detta var ingen direkt höjdare. Otajt, lite falskt och utan både känsla och sväng. 

 

 

En lite småfrusen publik men jag lovar att de blev varma i hjärtat vid No Possesion Blues scen.

Det märktes att dessa gubbar älskade att spela och det smittade av sig på oss i publiken. Något som imponerade stort på mig var att de inte behövde vrida upp stärkarna på max för att uttrycka sig, utan levererade vad de skulle med volymen satt på "behagligt".

Så här skriver bandet om sig själva på FB:
"Vi ska försöka roa alla bluesälskande nostalgiska människor som anser sig vara trötta på det kommersiella musikmord som pågår med att hedra några av dom som skapat mycket av den musik som påverkat oss och världen för all framtid. Och det tänkte vi göra med att spela smått omgjorda covers och egna blueslåtar. Några av dom som hamnar på spellistan är Johnny Winter, Stevie ray vaughn, Jimmie Hendrix, Nina Simone och många fler."

Här kan ni lyssna på några av bandets låtar: http://www.myspace.com/nopossessionblues

Undrar om det var en Hound Dog Taylor-låt han lirade för jycken...?

 

Patrik Jansson Band höll till på scen 4. Bandet lämnade oss ganska oberörda vilken naturligt vis inte är bra. Det lyfte liksom aldrig...

Bluesland bjöd på högljudd soulbaserad blues med bra tryck i. Bäst var dom i deras souligaste nummer. De känndes stundtals lite övertända vilket kanske drog ner bedömningen en aning.

Jag gillar de två extraprickarna på klaviaturen, de bidrog säkert till de sköna orgeltonerna i de tunga soullåtarna.

Elmore Jansson och Hårda Tider var sista bandet att bedöma. När vi kom lirade man några kountryinspirerade låtar vilket knappast gick hem hos oss, men det skulle bli bättre. Sköna blusiga låtar med vis-tuch och dessutom på svenska gjorde att vi gillade bandet bättre och bätter för att till sist tycka att det var väldigt bra.

 

 

 

 

Så blev det dags För Blue Angela Mood på stora scenen. Härligt ös, som vanligt. Bandet blir bara bättre och bättre, undrar just vart detta skall sluta.

 

BC and The Heart Keys bjöd på ett härligt gig, fullt ös från början till slut. Bill tillhör den absoluta gräddan av Svenska bluesmän.

Bill Öhrström fick också årets Bluesstipendiat vilket för Bill kom som en fullständig överraskning. En mycket välförkänt utmärkelse.

 

Janne "Loffe" Carlsson på trummor gjorde ingen besviken. Många fattar nog inte vilken stor musiker denna mångsysslare är.

Ett lite udda inslag på årets festival var Mikael Rickfors ocm hade Jonatan Stensson med sig. Trots att Mr Stensson var med så blev det inte någon riktig bluesstämning på detta gig. Det blev ett ganska svagt slut på en för övrigt mycket trevlig festival.