Vi fick en mycket bra start på vår festival-lördag
tillsammans med The Aces. Bandet tyckte det var lite tidigt
för ett blues-gig, men det tyckte inte vi. Skön svängig
blues med ynglingar blandade med veteraner. Måste vara hur
kul som helst att spela far och son (Eric och Calle Engström)
i samma band, här är man allt lite avundsjuk.
Jag köpte skivan ocså, inte så dum faktiskt...
|
|
Martin Olsson och Calle Engström (som vi såg på
fredagen tillsammans med MBB) |
|
Ken Bäckström som lirade på en vacker Telecaster... |
|

Mönsterås-sonen Simon Mårtensson lirade keyboard med bandet.
Simon som vi har haft nöjet att njuta av tillsammans med
Pelle Lindberg Band tidigare. En grymt musikaliskt skicklig
kille som säkert spelar alla instrument som man sticker till
honom.
|
|
|
Klockan var tidigt men det spritte redan i
benen på några av festivaldeltagarna. Detta danspar underhöll
oss (och säkert banden också) med sensuell, skön dans av
yppersta kvalité. |
|

Delar av den förnämliga SBC-juryn (där för övrigt även
m3 var representerade i form av Isac) |
|
Man tog sig an klassikern "I'm going down" och
gjorde detta på ett mycket bra sätt. |
|
Anita och övrig publik njöt i morgonsolen. |
|
Eric Engström. Jag gissar på att Calle är lite
stolt över att äpplet inte föll så långt ifrån päronträdet. |
|
|
|
|
Efter denna härliga start på festival-lördagen var det dags
att ta sig an de tävlande i Scandinavian Blues Contest.
|
|
Första bandet ut i SBC var Peach Corner . Detta var ingen
direkt höjdare. Otajt, lite falskt och utan både känsla och
sväng.
|
|
Det hjälpte inte med söt sjungande
gitarrspelare, coola hattar eller grå kostymer. Det räkte helt
enkelt inte riktigt till... |
|
Nä, Peach Corner fick ingen röst av m3, den här gången. |
|
|
|
Danne "Dagny" Pettersson (kompguitar,munspel
och sång) gav |
|
|
Mattias "Steve" Vestlund trakterade basen |
|
Mikko "K2" Karppinen bakom trummorna |
|
En lite småfrusen publik men jag lovar att de blev varma i
hjärtat vid No Possesion Blues scen.
|
|
Det märktes att dessa gubbar älskade att spela och det
smittade av sig på oss i publiken. Något som imponerade
stort på mig var att de inte behövde vrida upp stärkarna på
max för att uttrycka sig, utan levererade vad de skulle med
volymen satt på "behagligt".
|
|
Ett stort urval av egna låtar gav ytterligare
plus i bedömningskassan. |
|
Härlig publikkontakt och gôtt snack mellan låtarna. |
|
Stora som små flockade sig runt scenen |
|
Nä, tomaterna i påsen fick ligga kvar, de var absolut
inte ämnade för No Possesson Blues. |
|
|
Bandet kommer från Vaggeryd vilket ju inte gör saken
sämre. |
|
|
Just så här skall det vara på Storgatan i Mönsterås en
blueshelg. Det blir inte mycket bättre än så här. |
|
Så här skriver bandet om sig själva på FB:
"Vi ska försöka roa alla bluesälskande nostalgiska människor
som anser sig vara trötta på det kommersiella musikmord som
pågår med att hedra några av dom som skapat mycket av den
musik som påverkat oss och världen för all framtid. Och det
tänkte vi göra med att spela smått omgjorda covers och egna
blueslåtar. Några av dom som hamnar på spellistan är Johnny
Winter, Stevie ray vaughn, Jimmie Hendrix, Nina Simone och
många fler."
|
|
|
|
Jarre bjussade Mikko på ett m3-plektrum som han
ihärdigt försökte tugga i sig. Det såg kanske ut som en
lakritskonfekt...? |
|
Undrar om det var en Hound Dog Taylor-låt han lirade för
jycken...?
|
|
|

Benny
Ferander var nästa bluesman att bli granskad. Fantastiskt
skönt gitarrspel, något svagare sång.
    |
|

Det såg så enkelt ut när Benny smekte fram gamla
bluesklassiker på sina guror. Man blir så j_a avundsjuk... |
|

|

|

Patrik Jansson Band höll till på scen 4. Bandet lämnade oss
ganska oberörda vilken naturligt vis inte är bra. Det lyfte
liksom aldrig...
 
|
|

|

|

|

Jag gillar de två extraprickarna på klaviaturen, de bidrog
säkert till de sköna orgeltonerna i de tunga soullåtarna.
|
|

|

Hoppas att strumpan var nytvättad. |
|

|

|

Elmore Jansson och Hårda Tider var sista bandet att bedöma.
När vi kom lirade man några kountryinspirerade låtar vilket
knappast gick hem hos oss, men det skulle bli bättre. Sköna
blusiga låtar med vis-tuch och dessutom på svenska gjorde
att vi gillade bandet bättre och bätter för att till sist
tycka att det var väldigt bra.
|
|

|

|

|
|

|

Blue Angela Mood hann jag inte se så mycket av
då de lirade på Storgatan men det skulle bli mer av detta band
på stora scenen senare på kvällen, som tur var.
     |
|

|

|

|

Juryn var i år väldigt samspelta i sina
bedömningar och det blev No Possesion Blues som välförkänt vann
SBC 2011.
Juryn får fem knappar ;)
     |
|

|

Spända bandmedlemmar väntar på att få höra
juryns beslut |
|

"Hmmm... Den motiveringen skulle kunna stämma överens
med oss." |
|

Stora glädjescener utspelade sig på scenen. |
|

Pressen var där och ville givetvis veta hur det kändes. |
|

Glädjefnattet fortsatte bakom scen... |
|

...och långt senare på kvällen kunde man skåda
uppsluppna och jublande Vaggerydsbor. |
|

Värdiga vinnare, absolut! |
|
|
|

|

Så blev det dags För Blue Angela Mood på stora scenen.
Härligt ös, som vanligt. Bandet blir bara bättre och bättre,
undrar just vart detta skall sluta.
|
|

|

I år var bandet förstärkt med en gubbe på en låda som
skötte rytmen, och detta med bravur. |
|

|

Jonas med sin nya gitarr (fast det är nog så att han
ALLTID har en ny gitarr) |
|

|

|

|

|

|

|

|

|

Det gick att dansa snyggt till Blue Angela Mood också... |
|

BC and The Heart Keys bjöd på ett härligt gig, fullt ös
från början till slut. Bill tillhör den absoluta gräddan av
Svenska bluesmän.
Bill Öhrström fick också årets Bluesstipendiat vilket för
Bill kom som en fullständig överraskning. En mycket
välförkänt utmärkelse.
|
|

Janne "Loffe" Carlsson på trummor gjorde ingen besviken.
Många fattar nog inte vilken stor musiker denna mångsysslare
är.
|
|

|

|

|

|

|

|

Vilken energi det finns i denna gubben. |
|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

Efter Öhrström och hans gäng fick vi tid med en
vildssvinskebab. Mumsfillibabba. |
|

En bärs i väntan på nästa band. |
|

|

Jo, juryn var enig. Denna något laddade bild ljuger å
det grövsta. Det var ljudnivån som gjorde att samtal måste
ske med ansiktena väldigt nära varandra. |
|

|

|

Ett lite udda inslag på årets festival var Mikael Rickfors
ocm hade Jonatan Stensson med sig. Trots att Mr Stensson var
med så blev det inte någon riktig bluesstämning på detta
gig. Det blev ett ganska svagt slut på en för övrigt mycket
trevlig festival.
|
|

|

|

|
|

|

|
|
|
| |