|
2011 var det tre av m3-gubbarna, Jarre, Niklas och Isac,
som var på plats i Mönsterås för att njuta av två
festivaldagar. Vi stärkte upp gänget med några av de erfarna
vapendragarna som brukar följa med till ostkusten då det
vankas festival: Anita, Dick och Pelle.
Detta året provade man ett litet annat koncept än vad vi var
vana vid, man hade skaffat sig ett tält på torget där själva
festivalen ägde rum och man toppade med häst-jazz (kônty) *ryser*.
Tältet funkade helt ok, kanske lite svårt att slinka undan
och snacka lite skit eftersom ljudvolymen inte tillät detta
inom den begränsade ytan. Men kôntryn kunde vi varit förutan,
detta drar absolut ner totalintrycket av festivalen som i
övrigt var väldigt trevlig på alla sätt. Fyra knappar blir
det trots cowbojsarna som pinade oss vid två(!) tillfällen
på fredagen.
Herren i den ljusbruna kostymen centralt i bilden är Niklas
som nyligen fyllt 50 och fick en uppsättning gubbkläder av
oss omtänksamma kompisar...
|
|
| På väg till festivalen gjordes det förstås ett
traditionsenligt stopp på Centralkonditoriet i Åseda. |
|
Räkmacka och kaffe. Pelle åt givetvis bakelser också. |
|
|
| Instruktionspilar på muggen så man hittade
strömbrytaren. Smart! |
|
Ventilationsanläggning på samma inrättning. |
|
|
| Framme vid vårt boende i Mönsterås på Nygårds
Herrgård fans det tid för avkoppling, en bärs och allmänt ljug |
|
|
|
Efter lite utesittning så kördes limmon fram, i år utrustad
med en mullrig V8, och vi tog oss in till byn.
|
|
|
Första bandet vi lyssnade till var Peter Crow C
& Didid Neumann . Säkra gubbar på sina instrument men det blev
lite för mycket av väckelsemöte kring dem, i alla fall de låtar
som vi lyssnade till.
 |
|
|
|
|
|
|
|
Den lilla djävulen fick följa med och bo i stallet. |
|
|
| Sedan dök denna gubben upp, Little Viktor, och
ville ta över hela bandet... |
|
|
|
Originalmunspelaren Didid Neumann var mycket roligare att
lyssna till än lille Viktor.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Fredrich Rönnholm på sång, trummor, maraccas och munspel
|
|
|
|
|
|
|
| Och så dök plötslig den lille upp igen och
ville vara med med men de blåa prickarna släppte inte in honom i
matchen, som tur var. |
|
Detta såg jag inte mycket av, alldeles för lite för att
kunna dela ut knappar. Jag tror det var representanter från
Oskarshamns Folkhögskola som underhöll och enligt våra
utsända så var det väldigt bra. |
|
|
|
|
|
|
Man fick inte parkera under trädet, vid soptunnan i
tältet. Man hade gjort ett lagom stort hål i tälttaket så
trädet kunde sträcka ut sig. |
|
|
Sen blev det HästJazz *usch*. Jag är kanske
konservativ, men detta anser jag INTE passar in på en blues- (och/eller
roots) festival. Hade jag sett dem någon annan stans hade jag
säkert inte varit så hård i min bedömning. Många i publiken
uppskattade dock inslaget av de maskeradklädda
hillbilly-pojkarna.
De får väl en skärva av en knapp, trots allt.
 |
|
En pimpad Telecaster gjorde mig lite gladare. |
|
|
|
|
|
|
|
| I år dansade INTE Isac med vakterna. Eller, jo,
en liten stepp blev del lite senare på festivalen. |
|
|
|
John, numera fulländad morfar, var där med sin delvis
gravida familj. Kul att ses!
|
|
|
Hemmapojkarna, Mönsterås Bluesband, är ett
givet och välkommet inslag på festivalen.
|
|
Calle Engström, en stor Svensk bluesprofil. |
|
|
|
Pelle, en av få som säkert har med sig fem gånger så
många bilder som jag hem. |
|
|
| Bakom Hammondorgeln skymtar PO Fahlström |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Stort party vid scenen när MBB drog loss |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sedan blev det Rock'a'billy i form av Cherry
Tess and Her Rhytm Sparks, Therése Möller sjöng. Kanske inte en
favorit-genre men extremt mycket roligare än Country, vad nu det
vill säga. Bandet var kanske inte så tajt som man önskat sig...
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Mästaren med de många minerna. |
|
Mästaren med de många känslorna |
|
|
| Mästaren med de många uttrycken |
|
Mästarnas mästare, helt enkelt. |
|
|
|
|
|
| Jag kom att tänka på en teknad serie som fanns
för många, många år sedan. Plupp tror jag att den hette... |
|
|
|
Inga högglanspolerade rock'a'billy-pjucks här inte! På en
äkta bluesman funkar det med ett par vanliga sandaler eller
slamkrypare, om så skulle vara fallet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Detta, något skrämmande, öga tillhör en av
m3-gubbarna. Gissa vem... |
|
Det skulle visst vara hatt i år... |
|
|
Little Viktor skule värma upp publiken innan
Louisana Red kravlade sig upp på scenne. Tråkigt nog visade det
sig att det blev ett lamt och ganska tråkigt gig. Viktor var
alldeles för egocentrisk och tillät inte de duktiga musiker han
omgav sig med få någon plats. Trist, helt enkelt.
|
|
En härligt medtagen hängbjörk. |
|
|
| Denna gubben var riktigt cool och de få stunder
han fick vara med och komma lite i centrum så kvicknade publiken
till och väntan på Lousiana Red blev uthärdlig. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Ytterligare en härlig lirare i Viktors band som
fick alldeles för lite svängrum. |
|
|
|
|
|
|
Undrar vad elinspektionen hade sagt om dnna
pedaluppsättning?
|
|
|
| Efter att ha trixat lite bakom ryggen var det
äntligen slut och dags för nästa nummer. |
|
|
|
| Reds blues började troligtvis redan som fem-åring
då hans far lycnhades av KKK. |
|
Mr Red har lirat med många storheter genom åren, eller
vad sägs om t.ex. Eric Burdon, John Lee Hooker, Sunnyland
Slim, Carey Bell, Albert King, Johnny Winter, Rory
Gallagher, Champion Jack Dupree, Brownie McGhee och Johnny
Shines. De ni! |
|
|
|
|
|
|
|
|
De röda Telecastern fick också vara med ett tag.
|
|
|
|
|
|
|
Det blev en härlig avslutning på kvällen och ett tag
lyckades vi till och med förtränga kôntry-gubbarna. |
|
|
| Kvällen tog slut och nu såg vi fram emot vad
lördagen skulle erbjuda. |
|
|
|
|
|
| |
