7

Mönsterås Bluesfestival - fredag kväll

 

 

 

Fredagskvällen började vi med en snabbkik på Big Bag of Blues som spelade i tältet utanför Kronmunken. Årets festival hade alltså flyttat från skolan till Kronmunken vilket var ett genialt drag enligt många. Big bag of Blues lyssnade vi på i Halmstad ett par veckor tidigare så de fick inte vår uppmärksamhet mer än i ett par låtar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Goda vänner och sval dryck hör också festivaler till och får absolut inte prioriteras bort.

Hmm...

 

Stoffe och Pelle. Bilden är tagen innan Pelles dubbelvinsrace

 

En av festivalens höjdpunkter var när Bill, Slim och Guy äntrade scenen. Det är imponerande att dessa "ungdomar", som spelat tillsammans sedan tidigt 60-tal, fortfarande kan få ett publikhav att gunga.

 

 

 

Bill Öhrström

 

Slim Notini har en gedigen lista med klassiska spelningar och plattor bakom sig bland annat med Peps Persson. Vem kommer inte ihåg plattan Blues Connection från 1968.

 

Trött? Icke sade Nicke! Gubbarna levererade så att många spolingar skulle ge vad som helst för att uppnå samma mått på intensitet och känsla.

 

Guy Öhrström som också spelat på ett antal av Peps Plattor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan en stunds party igen...

 

 

 

Spontandans förekom...

 

 

Ett glas dubbelvin slet sig och hamnade olyckligt på Pelles byxa

 

 

Party på Kronmunkens terass med bordet fullt av dubbelvin.

 

"Nää, va f_n..."

 

Ensam, deppig och lite utanför situationen. Can You feel the blues?

 

Dubbelvin a´la stereo. Svårdrucken...

 

 

 

Joel Deluna missade vi i princip helt.

 

Det gjorde inte Pelle 100/100

 

Två unga Armadillo-fans vilar.

 

 

 

Nästa band som fick oss att häpna var John Henry Orchestra från Belgien. En tajt duo med ett herrans röj och hålligång. De lirade gamla klassiker både från rock- och bluesvärlden, kanske lite publiktillvänt men vi gillade det som f_n!

 

 

 

 

Så här skrev Rolling Stone Magazine om John Henry Orchestra:

"Are you ready for a new concept? To hear a full band but to see only two people on stage? Then it's time to meet "The John Henry Orchestra".
No hocus pocus or computer/samplers here, but the real thing. Two musicians who use all the assets they possess: two voices, two souls, four arms, four legs and 20 fingers in combination with a large variety of instruments AKA "The Orchestra".

Henry: bas, trummor och sång

 

Otroligt skickligt att kunna låta som ett helt band på två gubbar och (i alla fall som jag såg) utan elektroniska hjälpmedel.

 

John: Gitarr, sång och mer...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Louise Hoffsten avslutade värdigt kvällen tillsammans med Ventus Blues Band. Vi hade väl kanske väntat oss något mer av detta gig eftersom vi sett Louise briljera på scenen i Helsigborg för ett tag sedan. Det blev ingen fullpoängare som vi hoppats på. Lite lamt och oinspirerat stundtals.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Soptunnegänget i hörnet gillade i alla fall Louise...

 

 

 

...och så limmon hem, lite tröttare, lite mer berikade på musikupplevelser och väldigt nöjda efter första bluesdagen.

 

Foto: Jens, Anita, Pierre och Isac