7

Åmål 2009, torsdag

 

 

 

 

 

Torsdagen började i ett behagligt lugnt tempo med frukost på Villa Örnäs, promenad i hamnen och utkvittering av våra bluespass på blueskontoret.

 

 

Vi lyckades också som ornitologer, då vi fick se vår fågel nr 2: den "Sällsynta Venezuelska rödnäbbade storstorken". ;-)

 


 

På tidig eftermiddag öppnade Nisse festivalen, som sig bör. Extra fin var han det här året då han hedervärt dekorerats med m3 knappen. Motiveringen är enkel: Nisse får knappen då han är en symbol för Åmåls Bluesfest och allt vi fått uppleva där och för sina extra ordinära insatser att förmedla och leverera den musik vi gillar mest, förpackad i det finaste paket som finns: Åmåls Bluesfest!

 

Ett av de första banden på scenen var Giant Flesh, ett ungt band som vi haft nöjet att njuta av tidigare och gärna njuter till igen.

 

 

 

Oskar Majling på gitarr

 

Skön inställning och underbar inlevelse. Jag gissar på att Oskar skulle kunna leverera gott guragung i fler genre än i bluesen...

 

Joakim Rosén på sång, munspel och stortamburin (?)

 

 

 

Några av många småblöta smålänningar som fanns på XO:s bakgård denna invigningsdag

 

Arvid Hill och Daniel Karlsson fick ta emot varsin check på 3000 bagare efter som de vann 2009 års Junior Blues Prize. Två unga gubbar som är ena hejare på att klia elfenben. De fick också en lerplakett (tavla) som Nisses fru snott ihop.

 

 

Paraplyerna fick tas fram då och då...
...men det skulle bli bra mycket värre än så här :-)

 

 

Efter XO hamnade vi i Johns tält, där hamnade vi fler gånger...

 

 

På kvällen var det HC som gällde för många av oss.

John och Emmilie studerar programmet och upptäcker, givetvis, att de hamnat helt rätt som valt HC.

 

En fantastisk ny bekantskap. Jag (Isac) är barnsligt förtjust i enmansband och när man får uppleva något som detta så blir man fullständigt lycklig och upprymd. Daniel spelade blues för oss på ett fantastiskt engagerat och fräscht sätt vilket fick större delen av m3 att jubla. Det var dock en enstaka medlem som var av något annorlunda åsikt och därför kan vi inte dela ut alla de knappar som jag (Isac) tycker att han var värd. Men fyra och en halv är INTE att förakta!

 

 

Köp Daniels platta, "Outskirt"! Ni kommer INTE att bli besvikna!

 

Jag gillade de återhållsamma brölen i mässingstutan, kreativt.

 

Kazoo i måttliga mängder är ju inte fel.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta vill vi, kommer vi, önskar vi och älskar vi att se och höra mer av!

 

 

 

Foto av en fotografs foto...

 

Himlande ögon på damerna, här: Anita och Annelie.

 

Nisse och Världsmästaren

 

 

 

Svettig? Absolut!

 

Det var rätt skönt, på årets upplaga av festivalen, att man gav tid för umgänge, tugg och fest.

 


"Allvarliga" diskussioner...? Nä, knappast!


 

Skalman dök plötsligt upp vid vårt bord.

 

 


Annelie verkade också trivas...

 

Sedan var det ju då dags för Franska Trion, ett band som vi "upptäckte" för ungefär ett år sedan. Annorlunda, känslosamma och underbara är de adjektiv (?) som jag direkt spottar ur mig då Franska trion kommer på tal. 1000 tack till Nisse (eller den person) som bokade detta fantastiska band. Här har vi en given och briljant femknappare.

 

 

Tokigt bra trummis i form av Thommy Larsson

 

På bas: Victor Furbacken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Matti Ollikainen. Mannen som kvider ur sig sitt eget hjärta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"En falsk poet och en skojare till musikant."

 

"Kalla måne, kalla måne..."

 

 

 

Vansinne...

 

...och smärta i ljuv förening.  :-)

 

 

 

 

 

Här krävs det en kall Ale för att svalka ner sig!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anneli njuter för fullt av Franska Trion

 

Pelle och Isac delar åsikter

 


Jens dokumenterar

 

 

 

Stor partystämning på HC. Är det inte Mackan där i vimlet?

 

 

 

 

Bengt och Annelie tröttnade nog på att bli plåtade...

 

Uddevalla Bluesförening var också representerade i form av Anya.

 

Avslutningen på kvällen visade sig bli väldigt värdig. Dogbreath från Sollefteå. Kanske inget för den traditionelle bluesälskaren men hos oss i m3 klack det till. Tung blues blandat med hårda skitiga rock-inslag. Kan en kväll sluta bättre än så?

 

Det är inte klokt vad ett litermått kan låta bra.

 

 

Richard Stavbom på bas

 

Per Åhman på vrål och gitarr

 

Publiken kom i gång ordentligt då Dogbreath rockade loss.

 

Morsans hund har en andedräkt som inte är av denna värld, men denna variant av Dogbreath var absolut angenäm.

 

Johan Lundgren hamrade skinn

 

 

 

 

Attityd och jävlaranamma är två viktiga ingredienser i rockiga sammanhang. Sollefteågubbarna hade stora mått av båda.

 

Lars Jonsson på gitarrer av olika slag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Håll tungan i rätt mun!

 

Stor rockstämning framför scenen.

 

Va! Någon har ställt en tomflaska på scenkanten. Kan det vara fransosen längst fram?

 

 

 

 

 

Party

 

Och mer party

 

Här slutade torsdagen. Bra musik härligt röj och mycket tugg. En kanonkväll, helt enkelt.