7

Åmål 2009, lördagen

 

 

Lördagen kan sammanfattas med ett ord: regn. Jag har sällan upplevt ett sådant skyfall. En "åskskur" av värsta slag som varade från 07:00 till 19:00. Det talades om 147 mm regn denna dag. Usch och fy. Det underliga var att mitt i denna kaos så hittade man glada och leende människor under deras krängda paraplyer och slokande sydvästar.

 

Obs! bilden är "lånad", ville inte förblöta min kamerautrustning.

 

 

Vi höll oss, av naturliga skäl, inomhus mestadels av lördagen. John och Emmilie var vänliga att bjuda in oss till sitt mobila hem.

 

 

 

 

 

Paraplyerna var en ren livsnödvändighet en dag som denna och de frestades hårt i det tumultartade vädret.

 

 

I förtältet: en mindre swimmingpool.

 

 

Blöt gubbe med sargat paraply

 


 

Pierres ciggisar tålde inte heller vätan

 

 

Vi lyckades ta oss in till HC för en lunch i alla fall. Jompa åt visst något med bearnaisesås

 


 

 

 

 

Inne på Bluesterminalen nådde inte vätan oss. Första giget var givet, dags att se och höra Daniel Norgren igen. Vi kunde liksom inte få riktigt nog av den gubben.

 

 

 

 

 

 

 

 


 

Imponerande med så mycket publik på första giget på lördagen! Jag tror aldrig jag sett så många framför scenen så tidigt på kvällen.

 

 

Queen Josephine & The Blues Trail kom upp som tvåa. Imponerande pipa och trevliga låtval gör att detta lätt kammar hem tre knappar.

 

 

 

 

 

 

 

 


 

Jonatan Sersam på munspel och piano

 

 

Två hårda gubbar njöt i publiken :Per Åhman från Dogbreath och så Nisse, förstås...

 


 

Andra gubbar var mer softa och tog sig en liten vilopaus.

 

 

 

 

 

En av de mer pimpade gitarrerna denna festival tillhörde King David från UK som kvällen till ära lirade med Big Joe Louis. Giget imponerade inte fullt ut på oss och får endast två knappar.

 

 

 

Big Joe Louis

 

 

 

 


 

 

 

 

På bas: Magnus Lanshammar

 


 

 

 

 

 

 


 

Hur klär man sig då bäst på en bluesfestival? Några tyckte det där med sjalar är fräckt och det mest ultimata plagget

 

 

En del ansåg att gortex, keps eller lustig hatt passade bäst en sådan här dag.

 

En del såg lite mer alldagliga ut för att inte sticka ut för mycket (jag tänker inte på Pierres kompisar i bakgrunden).

 

 

En del rörde sig på gränsen till "lite för mycket"

 


 

 

 

 

Party!

 

 

Vakterna gjorde ett bra jobb, ibland kanske till och med lite FÖR bra jobb...

 


 

Najs hatt skall det vara på festival, här är ett gott exempel på detta (den var inte till salu).

 

 

 

 


 

 

 

 

Sen dök Little Willie Littlefield upp, direkt från USA (eller var det Holland?). Stor värme i detta gig men kanske inte riktigt vår stil ändå...

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ritad kvinna...

 

 

Sista bilden innan Pierre plötsligt försvann på egna äventyr.

 


 

Jim's Combo blev en trevlig överraskning. Bra fart och härlig inställning från början till slut. Fyra feta knappar resulterade detta i.

På sång och munspel: Stefan Dafgård

 

 

 

Mikael Fahleryd på bas

 

 

Martin Abrahamsson lirade gitarr på ett utmärkt sätt.

 


 

 

 

 

 

 


 

Hemmasonen Jim Ingvarsson bakom kaggarna

 

 

 

 

 


 

Hatt skall man ha...

 

 

...alla typer var tillåtna.

 


 

The Holmes Brothers från det stora landet i väster var nästa band att äntra scenen. Wendell Holmes hanterade gitarren...

 

 

...broder Sherman fick basa överbandet som också bestod an Popsy Dixon på trummor.

 


 

 

 

 

 

 


 

Mannen i hatten som såg till att vi blev i hatten.

 

 

Tunga (?) musikdiskussioner vid "pub-avdelningen" fick ersätta Sven Zetterberg (som dock hördes mycket bra ända ner till den här avdelningen).

 


 

 

 

 

Tack till alla funktionärer som står ut med oss och ser till att vi mår bra..

 


 

På den tidiga söndagspromenaden kunde man se sviterna efter lördagens blöta tillställning

 

 

 

Vikingarnas läger

 


Och vårt läger