| Men vissa gubbar hittade det rätta skuggiga stället med
omedelbar närhet till pilsnerförsäljningen. |
|
 |
Robert Belfour, festivalens absoluta höjdpunkt. |
| En riktig bluesman (han till höger alltså). Jens var
tvungen att berömma hans vackra kostym... |
|
| Djup diskussion om Fat Possums gubbar och det visade sig
att Robert hade varit runt med de flesta av de riktigt
stora. |
|
"Oh, please help me! That man can really talk..." |
| Little Jenny & the Blue Beans svängde loss utav bara
den. |
|
| Mia Kemph ställde ifrån sig sin bas och mickade upp sina
lår i en låt, järvt grepp! |
|
|
| Vill man ha Campingblues så är det bara att söka upp
gubbarna från Uddevalla. Anders värmer upp
"marknadsmaskinen". |
|
| Om man (mot förmodan) någon gång ville ha lite lugn och
ro så fanns det skuggiga partier på baksidan av Villa Örnäs. |
|
| Jo - Vi såg en skymt av Johnny Rawls också |
|
| Baba
Blues var förstärkta med basist och trummis och visst
blev det lite Xtra... |
|
|
| Samma känsla samma inlevelse, det är bara att tacka och
ta emot. |
|
 |
| Jag gissar att
Jefferson få bättre bilder på sin hemsida än vad vi får.
Han hade mycket "längre kamera" än vad jag hade och ändå
fick han gå närmare scenen än vad jag fick. Livet är
orättvist. |
|
| Den coolaste husbilen på festivalen. En kranbil med
presenningar över ett par luftmadrasser, stolar och bord på
soldäcket. Läget var det bästa också. |
|
Café Liljans bakgård (sett ifrån kön till muggen) |
|
JB
& the Delta Jukes ett helt nytt band som imponerade
stort på mig. Bara det att basisten lirade på en dynggrep
måste väl ge lite imponeringsfaktor. |
|
| Men det var inte bara att det var kul att kolla på JB &
the Delta Jukes, det svängde grymt också. |
|
| När Frode Larsen plockade fram sin digeridoo och
blandade skön blues med detta ur-instrument så uppstod årets
knotter (när nått är så bra så man fryser trots att värmen
ligger på runt 35 grader) |
|
 |
| Mina farhågor var att Robert Belfour inte skulle nå upp
till de höjder han gjorde på Café Liljans bakgård då han
klev upp på stora scenen dagen efter men med hjälp av en
duktig trummis gav det hans musik lite mer kraft och blev
fantastiskt bra - igen. |
|
Robert Belfour. |
| Peps, en av mina absoluta favoriter, var på ett
strålande humör och levererade blues och reggae så till och
med gamla gubbar började röra sig till musiken. |
|
Det är klart, man saknade "Skogis" på trummorna men ingen skugga
över dagens sättning, det är väl mer att Bosse liksom hör till. |
 Jag
har sett Peps många gånger och måste säga att detta var en av de
bästa gångerna. |
 |
 |
Ja, vi såg och hörde en hel del annat också men man
kan ju inte BARA hålla på att dokumentera...
Är det någon som vill ha bilder i högupplöst format
så är det bara att höra av sig till
isac@musikmastare.se
|
|
